Trygghet utesluter inte öppenhet, MP
Publicerad 2014-09-30
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sakta men säkert börjar formerna för regeringssamarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet träda fram.
I dag kunde Dagens Nyheter berätta att partierna nu är överens om försvarspolitiken, familjepolitiken och migrationspolitiken. Dessutom ansluter sig de gröna till den pensionsöverenskommelse som Socialdemokraterna slöt med M, C, FP och KD 1994.
Det är ett nytt politiskt landskap som tar form framför våra ögon och alldeles särskilt dramatiskt är det kanske i frågan om migrationspolitiken.
S och M mot resten
Sedan Andra världskrigets slut har Moderaterna och Socialdemokraterna utgjort den axel på vilken svensk migrationspolitik har vilat. Här har det funnits ett brett samförstånd, här har frågorna om flyktingmottagning, hur fri den fria rörligheten ska vara, asylprövningar och liknande ytterst avgjorts.
Utom vid enstaka tillfällen - som exempelvis i synen på arbetskraftsinvandring - har konfliklinjen om öppnare gränser stått mellan å ena sidan M mot de övriga borgerliga partierna, å andra sidan S mot Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
2011 tecknade så MP en migrationspolitisk ramöverenskommelse med den borgerliga regeringen där man gjorde upp om en mer öppen och generös politik på området.
Inom överenskommelsen har man bland annat enats om att fler ensamkommande barn ska få stanna i Sverige, att papperslösa ska få rätt till vård och skola och att fler familjer ska få återförenas i Sverige.
Nu ställer sig alltså Socialdemokraterna bakom uppgörelsen.
– Det är viktigt att breda överenskommelser med flera partier ligger fast. Men det innebär inte att vi släpper frågan om ordning och reda på svensk arbetsmarknad, säger Mikael Damberg, Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, till DN.
Riskfritt att utnyttja folk
"Ordning och reda på svensk arbetsmarknad" ska förstås läsas som en kritik av hur MP i överenskommelsen också öppnade upp för en mer oreglerad arbetskraftsinvandring.
Reformen leder i många fall till utnyttjande av de människor som kommer till Sverige för att arbeta.
De senaste åren har rapporterna om skenanställningar, slavkontrakt och orimliga arbetsvillkor duggat tätt, liksom berättelserna om handel med arbetstillstånd.
Vi har läst om skogsarbetare från Kamerun och bärplockare från Thailand som inte kan åka hem till sina familjer eftersom de blivit blåsta på lönen. Vi har hört om vietnamesiska kvinnor som betalat dyrt för att arbeta på skönhetssalonger i Stockholm, med arbetsveckor på 60 timmar och en månadslön på 6 500 kronor.
Vi är smärtsamt medvetna om hur tillverkningsarbetare, anställda på restauranger och tidningsbud exploateras i spåren av en politik som gjort det riskfritt för skrupelfria arbetsgivare att lura arbetstagare.
Socialdemokraterna och LO har velat göra något åt det där, men MP har oroat sig för att det ska sluta i protektionism och en återgång till en modell där statens myndigheter bestämmer i vilka branscher man kan tillåta arbetskraftsinvandring.
Så behöver det inte bli. Modeller för kompromisser finns.
Lovade pengar ska betalas ut
Tjänstemännens fackliga sammanslutning TCO har formulerat en rad förslag till hur reglerna kring arbetskraftsinvandringen kan förbättras.
Bland annat har man föreslagit förhandskontroller om arbetsgivaren är seriös, systematiska kontroller av utbetalda löner och kännbara straff mot arbetsgivare som utnyttjar anställda.
De erbjudanden, som arbetsgivarna ställer ut för att locka arbetande människor hit, bör göras juridiskt bindande så att man får den lön och de förmåner man lovats.
Dessutom bör man ändra lagen så att de villkor, löner och försäkringar man erbjuds minst ska motsvaras av vad som gäller enligt de svenska avtal som gäller för yrket eller branschen.
Om Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill värna öppenhet och rätten att jobba i Sverige bör man se till att alla de som arbetar här garanteras lika villkor.