Coronan kommer föda ny generation krisbarn
Politikernas misstag får inte göras om
Vi var 90-talskrisens barn.
Jag fastnar i den insikten när meddelanden från vänner trillar in efter att jag skrev om mina egna erfarenheter av psykisk ohälsa och om hur coronakrisen kan påverka alla som tillhör den gruppen. Alldeles för många i min ålder, runt 30, har en egen historia. Alldeles för många har, precis som jag, behövt lägga ned stora delar av sina vuxenliv på att klara av att leva.
Ingen vill kanske höra om historiska kriser mitt i en som pågår, men för att förstå vilka misstag samhället inte får göra om måste den dörren öppnas.
Industriarbetare och undersköterskor blev av med jobben samtidigt.
Under 90-talets ekonomiska kris försvann arbeten i ungefär samma takt som det offentliga gick igenom ett stålbad. Industriarbetare och undersköterskor blev av med jobben samtidigt. Barnfattigdomen bredde ut sig. Ojämlikheten åt sig in i samhället och har eskalerat sedan dess.
Ökad arbetslöshet går hand-i-hand med ökade självmordstal. Föräldrars ekonomiska oro smittar också barn och farföräldrar. I efterverkningarna av 90-talskrisen sköt den psykiska ohälsan genom taket.
Medan våra föräldrar blev varslade satt vi barn med gamla världskartor och försökte gå i skolan. Jag tror mitt gymnasium hade en kurator på 1000 elever. Hon jobbade inte ens heltid. Avsaknaden av vuxennärvaro var påtaglig. Ingen hade tid med deppiga 14-åringar. "Ni växer ändå ur det", sa de till dem som hade armarna fulla av ärr. "Ni vill bara ha uppmärksamhet".
Efter att ha överlevt tonåren sprang vi till sist ut i arbetslivet. Lagom till 2008 års finanskris.
Coronakrisen kommer bli värre än både finanskrisen och 90-talskrisen. Om samhället ska klara det måste vi vara bättre än vi varit tidigare. Så vad saknades då som behövs nu?
Svaret är sociala investeringar.
Karin Schulz är generalsekreterare för Mind som ideellt bland annat driver hjälptelefonerna Självmordslinjen och Äldrelinjen. I och med coronakrisen rustar de upp. De vet att de behövs nu. På två veckor har de gått från ett 20-tal volontärer på Äldrelinjen till flera hundra – äldre i isolering är nämligen särskilt sårbara för psykisk ohälsa.
– Vi är en verksamhet som är oerhört viktig just nu. Vi är ju ett medmänskligt stöd för människor i kris, något som behövs mer än någonsin.
Schulz har förståelse för att regeringen har fullt upp med att hantera smittspridningen. Det hindrar henne ändå inte från att uppleva att Mind och civilsamhället just nu står ensamma i kampen för befolkningens psykiska hälsa i krisens spår.
– Vi får i jämförelse väldigt små summor i stöd. Men kostnaderna för samhället blir väldigt stora om den psykiska ohälsan och självmordstalen ökar. Om man kan hejda den typen av utveckling genom sociala investeringar, i bland annat ideella organisationer, kan man bespara sjukvården och socialtjänsten stora utgifter på sikt.
I och med 90-talets kris tog ett nytt synsätt järngrepp om välfärden. Allt skulle effektiviseras. Det som fick kosta skulle betala sig nu. Prick nu.
Allt skulle mätas, bedömas och utvärderas som kugghjul i samhällets enorma maskineri. Vad som försvinner i det systemet, ofta kallat New Public Management, är både förebyggandet och mänskligheten.
Det politiska ansvaret i frågan är plottrigt. Vissa delar ligger hos kommunerna och andra hos regionerna. Ytterst är det ändå regeringen som ansvar för helheten.
Lena Hallengren (S) är socialminister och har, precis som de flesta andra, svårt att sia om framtiden. Hon hoppas att flera av de satsningar regeringen lanserade före krisen kan komma till nytta nu – som att Folkhälsomyndigheten ska bygga en särskild funktion mot psykisk ohälsa. En sådan har inte funnits tidigare, och ska stå klar till årsskiftet. I kristid är det lång tid, men längre än så kan Hallengren inte se. Inte så länge vi befinner oss mitt i stormen.
– Ingen av oss förstår nog hur omfattande psykisk ohälsa vi kommer ha i samhället och på vilket sätt. Väldigt mycket kommer handla om hur vi hanterar sysselsättningen och familjernas ekonomi. Det finns människor som nu sett sina livsverk gå till spillror på bara några dygn.
En fördel Hallengren ändå ser för Sveriges del är att det är samma myndighet, Folkhälsomyndigheten, som ansvarar för både smittan och för folkhälsan i stort.
– De ska också ta ett helhetsperspektiv, och det där spelar roll, att man sitter på samma myndighet. Det här kan komma att bli vår tids stora folkhälsoutmaning. Det kommer handla väldigt mycket om hur vi gemensamt hanterar själva krisen och hur vi rustar oss efter. Om vi också efter krisen kommer kunna bära alla bördor gemensamt.
Från Karins Schulz och Minds sida är budskapet till politiken tydligt:
– Vi behöver ju se till att inte människor går omkull – inte bara företag.
Det finns många minnen i efterdyningarna av 90-talets kris jag personligen gärna glömmer. Men en läxa måste leva kvar: Sverige har aldrig mer råd att låta näringslivet och välfärden kollapsa samtidigt.