Vi måste sluta vara dumma i huvudet
Mitt i målet bör en elitfotbollsspelare slå en straff för att ha störst chans att sätta den, rent statistiskt. Ändå slås bollen bara 17 av 100 gånger mot mitten. Det blir ju så pinsamt för straffskytten om målvakten faktiskt står still, vilket han gör i 2 fall av 100.
Denna intressanta faktoid läser jag i den roliga nya boken ”Tänk som ett freak” av ekonomiprofessor Steven D. Levitt och New York Times-journalisten Stephen J. Dubner.
Straffskyttens ego står i vägen för lagets – kanske nationens – bästa. Sådana är vi människor även om vi sällan vill erkänna det. Vi väljer det vi tror är privat vinning framför en större fördel.
Levitt och Dubner leder också, på samma tema, i bevis att tre riktigt svåra ord är ”jag vet inte” – svårare än att säga ”jag älskar dig”, påstår de rentav.
Själv älskar jag alla som säger ”jag vet inte” eftersom jag faktiskt vet en sak: Att de flesta låtsas, chansar, kill-googlar, mansplainar. Omfattande studier visar att tunga världspolitiska experter eller börsnissar inte gör mycket bättre prognoser än pilkastande chimpanser.
Vilket är illa. Ännu mer illa är att många av experterna samtidigt har ”överdrivet stor självtillit”, enligt psykologiprofessor Philip Tetlock som studerat politiska prognoser.
Dåraktig dogmatism, alltså. Som George W Bush som ”visste” att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen. 800 miljarder dollar och över 100 000 dödade senare vet även den mest inpiskade republikan att presidenten inte alls visste.
Att säga ”jag vet inte” är svårt. Ännu sämre är att vi människor heller inte vill höra de tre orden. Vilket ställer till det rejält för politiker. Väljarna inte vill ha pragmatiker, de vill ha enkla besked och banala lösningar.
Själv tyckte jag om att Stefan Löfven ofta sa ”vi ska titta på det, vi ska diskutera det” i valrörelsen. Inte bara komikern Henrik Dorsin drev med honom för det, och valet gick inte bra för Socialdemokraterna historiskt sett. Inte heller gick det bra för M-ledaren Fredrik Reinfeldts passivt intellektuella syn på inrikespolitiken byggd på det otäcka världsläget.
Däremot gick valet utmärkt för Sverigedemokraterna vars ledare ”vet” vad precis allt beror på – en enda sak.
Det är otäckt att notera detta. Människor vet ingenting men litar på människor som låtsas veta, inte på de ödmjuka som inser alltings komplexitet. Ledare ska vara dumma men starka! Trots att historien visat så många gånger, inte minst på 1930-talet, att det då går åt helvete.
Vi kan försöka skylla på ledarna, vi kan försöka skylla på Jimmie Åkesson men han utnyttjar bara skickligt mänskliga tillkortakommanden för att få makt. Det är vårt ansvar att genomskåda populism. Vi måste sluta vara dumma i huvudet. Allt är upp till oss. Allt är upp till folket.
Det är upp till oss att fatta att Zlatan bör hyllas både för sitt personliga mod och för sin visdom om han slår straffen mitt i målet – även om målvakten råkade stå kvar denna gång.
Det är också upp till oss att lära oss att säga ”jag vet inte” – testa, det är en skön känsla! – och att hylla dem som medger att de inte vet. Det innebär att de vet väldigt mycket.