En vacker dag vill jag se Kristersson le igen
Har haft armarna i kors sedan 2018
Rynkor i pannan och armarna i kors. Det var länge sedan jag såg Ulf Kristersson glad.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen – partierna har för dålig koll på sina Youtubekanaler. Att ett kasst klipp på Liberalernas konto blev droppen för Nyamko Sabuni borde ha tvingat politikens alla pressekreterare och content-nissar till omedelbar självrannsakan.
Kristersson har tappat hoppet
På Moderaternas konto har beskrivningen av kanalen inte ändrats på över fyra år. Det står fortfarande att "Moderaterna är ett parti för hoppfulla". Citatet kommer från Ulf Kristerssons första riktiga linjetal och kampanj som partiledare för Moderaterna efter Anna Kinberg Batras avgång hösten 2017.
Idag är det kanske framför allt en symbol för hur mycket som har förändrats sen dess – och för att Ulf Kristersson har tappat hoppet.
När M-ledaren lät glad
Kampanjen ackompanjeras av flera klipp om hopp. I "en hoppfull framtid för Sverige" får tittaren följa med över vidsträckta vidder, snötäckta berg och gröna skogar. Ulf Kristerssons knarrande röst hörs över plinkande och glada toner. Han säger bland annat att de medvetna missförstånden är för många medan de vuxna samtalen är för få.
Kristersson kritiserar den förenklade politiska pajkastningen och säger att Sverige både är ett fantastiskt land som också har stora problem. Sverige ska även fortsatt vara "öppet mot världen" och företagare ska "uppskattas mer än de beskattas".
Ulf låter faktiskt genuint glad och hoppfull i två minuter och tjugo sekunder.
Det sista som sägs är sunt, om än väldigt generellt. "Få problem löser sig utan ansträngning, men många problem kan lösas trots att de är svåra. Vi har gjort det förut och vi kan göra det igen".
Deppigare för varje utspel
Hopp till nu. När såg du senast en hoppfull moderat, kristdemokrat eller sverigedemokrat? En konservativ politiker eller partiledare som överhuvudtaget visar glädje?
Tvärtom känns det som att det blåbruna gänget blir deppigare för varje utspel, artikel och debatt. Den nya talepunkten för de fyra partierna i koalitionen är att prata om "sin sida av politiken" och få det att låta som att partier som Liberalerna och Sverigedemokraterna minsann är mer lika än olika.
Ingen tror på det. Det konservativa regeringsprojektet ser på sin första dag ut som ett rivet hus på sitt sista: en hög med bråte.
Nätpöbeln är en del av laget
Kanske finns svaret till den allt mindre hoppfulla Ulf Kristersson just här. Hans enda möjlighet att bli statsminister bygger uteslutande på att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna omfamnar stormtrupperna i Sverigedemokraterna på ett tidigare omatchat sätt.
Jimmie Åkesson, Björn Söder, Richard Jomshof och tillhörande nätpöbel måste få bli en del av gänget. På lika villkor och på samma lag.
Med bara veckor kvar till val är det allt Kristersson har. Då förstår jag att det är svårt att vara glad.