SD:s tillväxt är inte förvånande
2 DECEMBER 2015. VALRÖRELSER
Mitt i valrörelsen 1988 dog sälarna.
Två år tidigare hade ett kärnkraftverk i sovjetiska Tjernobyl fått härdsmälta och radioaktiva partiklar spred sig med vinden ända till Sverige.
Till och med Socialdemokraterna hade sälar på valaffischerna, men vinnare blev det bara sju år gamla Miljöpartiet.
Det var en perfekt storm, misstroendet mot de etablerade partierna, en ”ny” fråga som dominerade helt, och ett nytt, fräscht, parti som kunde kanalisera väljarnas engagemang.
Mönstret har varit ännu tydligare i Europaparlamentsvalen.
Tydligt profilerade
Valrörelsen inför EU-valet 2004 präglades av folkomröstningen om euron och in kom EU-kritiska Junilistan. Under 2009 handlade våren om Pirate Bay-rättegången, fildelning och FRA-debatt. In kom Piratpartiet.
Och 2014 stod rasism och feminism högst på dagordningen och vinnare var Sverigedemokraterna respektive Feministiskt initiativ.
Att partier går upp i opinionen när deras hjärtefrågor dominerar debatten är inte så konstigt. Företrädarna är oftast tydligt profilerade och kan sina saker. Sympatisörerna brinner för politiken och lägger ner sin själ i att argumentera för den. Och media klarar ofta bara att prata om en sak i taget.
Ökar till nästan 20 procent
Sedan 2010 har det offentliga Sverige varit som besatta av att diskutera Sverigedemokraterna. Samtidigt har migrationsfrågan blivit allt viktigare för väljarna.
Delvis beror detta på politiska realiteter. SD har varit ett parlamentariskt problem först för Fredrik Reinfeldt och sedan för Stefan Löfven. ”Hur kommer SD agera?” är en central fråga i alla politiska debatter. Och hur viktig migrationsfrågan är för väljarna hänger självklart samman med hur många flyktingar som kommer.
I gårdagens mätning från SCB ökar SD till nästan 20 procent, det är 7 procentenheter över valresultatet. Mätningen är gjord under en period som präglats av hetsig debatt om flyktingkrisen, brinnande asylboenden samt terrordåden i Paris. I ljuset av detta är uppgången inte särskilt förvånande.
Hur ska då SD:s uppgång hanteras av oss som inte vill ha deras samhälle?
Det första är förmodligen att inte acceptera Åkessons problembeskrivning och önskan om att ställa grupper mot varandra.
Inte prata om dem hela tiden
Det andra är att bredda den debatt som nu pågår om flyktingmottagandet. Från migration till integration och från integration till välfärdsfrågor. Sverige behöver mindre av apokalyptisk retorik om att landet går under och mer av praktiska lösningar på frågor om bostäder och jobb.
Det tredje är att inte prata om Sverigedemokraterna hela tiden. Exempelvis att inte skriva ledare som denna.
SD:s uppgång är ingen naturlag.