S-ropen bör skalla – mer förskola åt alla
Kanske hade det blivit något stort av mig om jag gått på dagis. Det var mysigt att vara hemma med mamma och leka med några andra barn i vårt kedjehus-område – men jag hade lyckats bättre i skolan om jag gått i förskola, både vad gäller resultat och social förmåga. Det har flera internationella och svenska forskare slagit fast. Dagis är bra för barns utveckling.
Jag behöver således inte ha dåligt samvete för att jag i måndags avslutade pappaledigheten och lämnade barnen hos professionella pedagoger och massa små gulliga kompisar. Jag är djupt tacksam för att mina barn får gå på förskola på heltid.
Obehagligt nog hänger det ihop med att jag har ett jobb och inte är sjuk. Barn till en arbetslös eller sjukskriven förälder har bara laglig rätt att gå i förskola 15 timmar i veckan.
Sedan finns enskilda undantag och kommunala variationer, i Stockholm är det 30 timmar, men de flesta kommuner ligger på miniminivån.
Det cementerar klassklyftorna att inte ge arbetslösas barn samma chans att prestera lika bra i skolan som barn till föräldrar med jobb. Det är social segregering på dagisnivå.
Det finns många arbetslösa
i Sverige just nu, cirka 450 000 personer.
Att vara arbetslös i dag är närapå ett heltidsjobb. Jobbet? Att vara arbetssökande! Den vanskötta Arbetsförmedlingen, vars generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist nyligen fick sparken, tvingar arbetslösa till tidskrävande och meningslösa aktiviteter för att visa att de vill in i regeringens arbetslinje. Men det finns ju inga jobb. Alltså kan aktiviteterna inte leda någon vart. Därmed liknar det mest bestraffning, ett Sisyfosarbete. Och samtidigt som de söker jobb på heltid ska de ta hand om barnen. Ett fattigt, pressat liv, långt ifrån det idylliserade caffelatteföräldralivet.
Den svenska förskolan är uppbyggd av socialdemokratin, med Alva Myrdal redan på 1930-talet men främst i och med 1960-talets barnstugeutredning. Då hade arbetslösas barn ingen rätt alls att gå på dagis, det infördes senare av S. Borgerliga regeringar har inte bromsat men heller inte gasat utvecklingen av den svenska förskolan.
Om ett år är det val. Socialdemokraterna säger att de vill förbättra och arbeta vidare och det låter både fint och trovärdigt, hela systemet är ju partiets baby som nu blivit medelålders och måste skötas om. Men konkret? Det räcker inte att tala om nattis och säga att 15 timmar är orimligt lite.
Jag vill rösta på ett parti med en konkret plan och vallöften. Och där måste en höjning från 15 timmar i veckan för alla barn ingå. Det kostar kommunerna en del, men det är att bygga för framtiden, utbildningsnivån och jämlikheten att ge alla barn samma möjligheter att prestera bra när de börjar i skolan.
Och ungarna ska inte plötsligt behöva skiljas från sina kompisar om mamma eller pappa blir av med jobbet.
Ropen skalla – minst 30 timmars förskola åt alla!
Kanske hade det blivit något stort av mig om jag gått på dagis. Kanske hade jag varit chefredaktör i dag, inte blott en enkel murvel.