Bättre fusklappar räddar inte Löfven
Väljarna kräver reformer, men S trycker flygblad istället
Vem skulle inte bli arg om äldreboendet i kommunen sänker värmen för ens anhöriga i ett försök att spara pengar? Eller när blodiga gänguppgörelser sker i närheten av ens hem? Det blir inte bättre av att Sveriges höginkomsttagare samtidigt får stora skattelättnader på bekostnad av vår gemensamma välfärd.
Runt om i landet ställs nu rättmätiga krav på förändring – konkret politik som gör verklig skillnad. Men när den Socialdemokratiska partiledningen samlades till krismöte idag var det något annat som stod i fokus: nya flygblad.
Ledningen har tagit fram en så kallad ”mellanvalsstrategi” som ska vägleda partiet genom mandatperioden. När välfärdskris, gängvåld och växande klyftor väger tungt i mångas sinnen borde man kunna förvänta sig att Sveriges statsbärande parti möter oron genom att fokusera helhjärtat på att utveckla en kraftfull reformpolitik. Men hör och häpna, istället är det kommunikationen som ska justeras.
Bilden ska vårdas
Mellanvalsstrategin handlar nästan uteslutande om hur bilden av partiet ska vårdas, vilka politiska konflikter som är ogynnsamma och hur verkligheten ska beskrivas.
Det är inte genom konsultgodkända slogans socialdemokratin återuppbygger sitt förtroende ute i stugorna – det är genom reformer. De vikande opinionssiffrorna kommer inte att vända uppåt av bättre fusklappar.
För att stoppa gängvåldet är det den socialdemokratiska kombon av lagskärpningar och sociala insatser som faktiskt kan fungera. Nödvändiga straffhöjningar och polisförstärkningar görs nu, men vi väntar fortfarande på de stora anti-segregationsprogrammen. Det måste till årliga miljardsatsningar för att rusta skolor, socialtjänst och bostadshus i utsatta stadsdelar. Samhällets närvaro i områdena måste öka, istället ser vi exempelvis hur Göteborg nu gör stora besparingar i socialtjänsten och Stockholm i skolverksamheten.
Välfärden dras ner
I hela landet görs drastiska neddragningar i välfärden som får förödande konsekvenser. Vi har sett nyhetsrapportering om lärare som gråter när kollegorna blir färre, om brandstationer som riskerar nedläggning trots riskerna för stora skogsbränder och om sjuksköterskor som går in i väggen av stress. Det spelar ingen roll hur många delningsbilder S publicerar på Facebook om att de står upp för svensk välfärd om de inte lyckas bedriva en politik som ger kommunerna de resurser som krävs.
Och sen har vi inkomstklyftorna. De sliter isär vårt samhälle och Löfven har precis pekat ut dem som den främsta orsaken till gängbrottsligheten. Men regeringens höstbudget kommer ofrånkomligen att vidga dem. För det finns inga ursäkter, nu är det partiets uppgift att driva igenom en radikalt omfördelande skattereform. Jämlikhet är inte en slogan, det är en förpliktelse.
Men Januariavtalet då? Sätter inte det stopp för den här sortens politik, kanske någon vill invända. Då får S kräva omförhandling. Resultatet efter snart ett år av samarbete med C och L håller inte. Det är brådis nu, den som inte tror på det kan studera opinionssiffrorna en gång till.