Världen är inte till salu
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-09-05
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Seattle, Quebec, Prag och Göteborg. Hur ska vi förstå den senaste tidens massmöten och demonstrationer? Vad är ”antiglobaliseringsrörelsen” egentligen?
I dag publicerar Aftonbladets kulturredaktion en längre text av Naomi Klein, den unga kanadensiska journalisten som med sin bok No Logo har blivit en av de främsta uttolkarna av denna nya ”vänsterrörelse”.
Är det verkligen en rörelse? Och om det är en rörelse stämmer det då att den är motståndare till globaliseringen? Naomi Klein svarar nej på båda frågorna. Det är snarare frågan om en ”rörelse av rörelser”. Tusentals grupper från all världens håll kämpar mot marknadens diktat, mot privatiseringen och kommersialiseringen av tillvarons alla sfärer. Kampen handlar om att återerövra ”allmänningen”, det offentliga rummet och de gemensamma värden som finns bortom ekonomismen. Alltfler medborgare vägrar gå med på att världen skulle vara till salu.
Denna kamp är i själva verket en kamp för demokrati, och i den förenas miljöaktivister, konsumentorganisationer, kyrkor och fackföreningar. ”Det verkligt nya med Seattle är att aktivister runtom i världen börjar se sina lokala och nationella strider... i ett globalt perspektiv”, skriver Klein.
Talet om globaliseringsmotstånd är alltså missvisande. Motståndet gäller inte globaliseringen, tvärtom är aktivisterna själva en del av globaliseringen och ett exempel på dess möjligheter. Nej kritiken gäller den nyliberala ordning som fråntar oss rätten att bestämma själva.
Det gäller att förvandla diskussionen om det vaga begreppet globalisering till en konkret debatt om demokrati, menar Klein.
Genom att kritisera och avslöja storbolagens och de multinationella företagens makt tydliggörs det faktum att frågor som gäller social, ekologisk och ekonomisk rättvisa hänger samman.
För medier och traditionella politiska partier är denna ”rörelse av rörelser” förvirrande eftersom den inte har någon tydlig struktur, ingen karismatisk ledare, ingen organisation, inga protokoll och inget högkvarter. I stället påminner den om internet – ett nätverk av olika ”användare”, ett nätverk som ständigt skiftar utseende. Den är icke-hierarkisk och decentraliserad.
”Det som nu kallas antiglobaliseringsrörelsen måste förvandlas till tusentals olika lokala rörelser som bekämpar den nyliberala politikens följder”, skriver Klein.
Hon försöker få oss att se sambandet mellan lokala orättvisor och en global ekonomisk dagordning som föraktar människovärdet och demokratin. När Ericsson outsourcar och lägger ned sin fabrik i Kumla ingår det i samma sorts process som gör att Nike-skorna tillverkas i socialt vedervärdiga arbetsläger i Indonesien.
Naomi Kleins texter berör såväl arbetaren i Sverige som studenten i USA eller den jordlösa bonden i Thailand.