Stefan Löfven måste göra som efter kriget
I veckan har de brittiska socialdemokraterna, Labour, haft konferens i Manchester. Det var här industrialismen föddes och det var här TUC, den brittiska motsvarigheten till LO, bildades 1868. Ett självklart ställe för det brittiska arbetarepartiet att konferensa på, förstås.
Manchester representerar det obändiga, lite tjafsiga som är både Nordengland och brittisk arbetarrörelse. Efter att tyskarna bombat staden under julhelgen 1940 beskrev den nazistiska propagandan det som att man bränt ner staden till grunden. Hitler kallade i vrede Manchesters underklass för ”rasligt underlägsna”.
På konferensen blåste krigsvindar.
Partiledaren Ed Miliband lovade att bygga upp Storbritannien som ”en nation”, ett land där alla känner lojalitet till och engagemang för det gemensamma, ett land där ingen lämnas utanför. Labours finansministerkandidat, Ed Balls, talade om att återvinna den anda och de värderingar som präglade partiet 1945.
Då vann Labour en jordskredsseger mot Winston Churchills konservativa Tory-parti. Clement Attlee lovade britterna omfattande sociala reformer, full sysselsättning, offentligt finansierad sjukvård, skattefinansierade trygghetssystem och bostadsbyggande. Labour lovade helt enkelt britterna en bättre framtid.
Nu är krisen i Europa inget världskrig, men nog är det mörkt även i dag.
I en intervju med New Statesman säger John Cruddas, som leder arbetet med att formulera Labours framtida politik, att hans parti bara når framgång när de förmår presentera en egen berättelse om vad ett land kan vara.
Det där kan också sägas om läget i Sverige.
Bostadsbyggandet har minskat med 75 procentenheter sedan 2006 och lösningen tycks vara att satsa på andrahandsuthyrning. Skolministern tror att skolproblemen försvinner om barn får lära sig mindre.
Svensk politik styrs av feghet och småttighet. Går framtiden att påverka? Lyssnar man på regeringens partiledare är svaret sällan ja. Och det är inte ofta det största oppositionspartiet lyckas utstråla glädje och framtidstro.
I årets Välfärdstendens, en rapportserie från Folksam, visar det sig att nästan hälften av landets unga tror att den sociala tryggheten kommer att försämras. 40 procent tror att arbetslösheten är högre om tio år. Lika många befarar försämringar i vården.
I tider av oro måste Socialdemokraterna formulera en optimistisk vision om ett gott samhälle där man gör sin plikt och kräver sin rätt. Stå för optimism, framåtanda och tro på egna idéer. Som Clement Attlee gjorde.
Nej, Stefan Löfven ska inte prata som om andra världskriget just slutat.
Men det räcker liksom inte att bara sjunga ”från mörkret stiga vi mot ljuset”.