Filippa Reinfeldts julsaga slutar illa
I dag är ”vinstintresse” en dygd.
Det är lite märkligt.
Girighet är trots allt en av de ursprungliga synderna, eller dödssynderna som katolska kyrkan kallar dem.
Ingen har beskrivit den bättre än Charles Dickens i En julsaga från 1843.
Ebenezer Scrooge är en girig och hårdhjärtad man som avskyr julens glädje och givmildhet. ”Bah, humbug!”, tycker han. I berättelsen hemsöks Scrooge av tre spöken. De visar honom julen förr, nu och i framtiden.
Det första spöket tar honom till hans barndoms kärlekslösa jular. Han ser sin bittra ensamhet och den ungdomskärlek han förlorade eftersom han älskade pengar mer.
Nästa spöke visar andra som firar jul nu. Trots fattigdom och små omständigheter har människor varandra och är lyckliga.
Han får träffa lille Tim, son till Bob Cratchit, en av hans anställda. Tim är svårt sjuk men leker lyckligt.
Det tredje spöket tar honom till framtiden. Tim har dött, eftersom hans föräldrar inte hade råd med vård. Till slut får Scrooge se sin egen grav där han ska ligga, sörjd av ingen, saknad av ingen.
När han vaknar dagen efter bestämmer han sig för att ställa allt till rätta. Han ger Bob Cratchit högre lön så att Tim kan få vård och han blir en omtänksam medmänniska.
Men det är bara en saga.
Vårbacka Plaza ligger i västläge på en höjd mot Vårbyfjärden. Alla 54 lägenheterna har sjöutsikt över Mälaren. Enligt Senectus omsorgsfastigheter, som förvaltar själva huset, är det ett öppet och ljust äldreboende med en vinterträdgård för ökad trivsel.
Vårbacka Plaza drivs av vårdföretaget Aleris som varje år omsätter sju miljarder kronor.
När Heba el Khabiry förra året skulle besöka sin mamma på äldreboendet hittade hon en man som var instängd
i en fönsterlös skrubb utan möjlighet att ta sig ut. Han skrek. Nästa gång hon kom dit var mannen kvar i skrubben, likblek. Hon trodde att han var död och ringde polisen.
Det blev skandal.
Polisen skickade mannen till sjukhus och inledde en förundersökning gällande olaga frihetsberövande, framkallande av fara för annan, vållande till kroppsskada och tjänstefel.
– Vi har följt vårdplanen, sa Anna Lihr, kommunikationsdirektör på Aleris till Aftonbladet.
Men Inspektionen för vård och omsorg var mycket hård i sin kritik.
I september i år blev Heba el Khabiry utnämnd till veckans hjälte i Aftonbladet.
I januari kommer hon att vara färdig undersköterska.
Aleris kröp till korset och erkände att de gjort fel. Verksamhetschefen på Vårbacka Plaza fick gå.
Mannen i skrubben är bara en i raden av vårdskandaler som drabbat Sverige
i spåren av privatiseringarna inom äldreomsorgen.
Med Ebenezer Scrooges glasögon ser vi att nästa gång kan det vara vi som ligger där.
Eller våra föräldrar.
Eller någon annan vi älskar.
För Heba el Khabiry, och poliserna hon kallade dit, blev händelsen en chock, men frågan är hur vanlig denna typ av vanvård är.
Vem talar för de sköra, som saknar en egen röst?
Vem svarar när någon ropar i natten?
I Göran Rosenbergs essä Plikten, profiten och konsten att vara människa från 2003 diskuterar han vad vinstintresset i välfärden gör med oss som människor.
Han berättar om sin svärfar som ligger för döden medan en ung man, ett vårdbiträde som invandrat från Grekland, håller hans hand.
I en sjukvård där allt går snabbare, där ingen har tid och allt går att spara på öppnas ett litet rum av medmänsklighet.
Av vördnad inför livet.
Varför sitter han där, funderar Rosenberg.
För egen vinning?
Eller kanske handlar det helt enkelt om att vara medmänniska.
Om att empati är en del av oss.
Men, frågar sig Rosenberg, håller vi på att tappa bort vad som är viktigt?
Glömmer vi konsten att vara människa?
Även om lille Tim bara är en bifigur i Dickens En julsaga blir han själva symbolen för hur högt glömskans pris kan vara.
Det Ebenezer Scrooge upptäcker är att hans handlingar alltid har en moralisk dimension, och det förändrar
honom.
Frågan är hur mannen i skrubben och de senaste årens vårdskandaler förändrar vårt samhälle.
När vi låter girighet vara drivkraft i äldreomsorgen är även det en moralisk fråga.
”Patient” kommer från latinets ord för att lida.
”Kund” beskriver något helt annat och börjar i en ekonomisk transaktion.
Håkan Juholt motionerade en gång om att ta bort ordet ”kund” från skattefinansierad välfärdsverksamhet.
Det var mest en politisk markering, men har han en poäng.
Självklart gör jag det väl enkelt för mig. Vanvård sker både i offentlig och privat äldreomsorg och trots ofta orimliga arbetsförhållanden gör personalen enorma insatser oavsett var de jobbar.
Men ändå är det något som skaver.
I dag har välfärdsföretagens lobbyister nästan fått bort frågan om vinstuttag ur välfärden från den politiska dagordningen.
Och lobbyisterna rustar upp. Den nittonde december meddelades att den enskilda politiker som betytt mest för privatiseringarna, Filippa Reinfeldt, blivit ny chefslobbyist.
Hos Aleris.
Ebenezer Scrooge vet hur det går sen.