Varför glömmer vi dem som behöver oss bäst?
Politikernas blinda fläck: funktionshindrade
För fyra år sedan förklarade Kristdemokraternas Ebba Busch krig mot Stefan Löfvens socialdemokratiska regering.
Ämnet: politiken för svenskar med funktionsvariationer, eller ”funktionshinder” som det står i lagen.
”Det som pågår nu är ett välfärdssvek. Det är ovärdigt. Vi måste stå upp för mänskliga rättigheter, inte minst för de som saknar en egen stark röst. Det handlar och vilket samhälle vi vill ha.”, skrev Ebba Busch på Aftonbladet debatt.
I sak hade KD-ledaren flera poänger. LSS, den lag som garanterar stöd och service till funktionshindrade, hade successivt monterats ner genom Försäkringskassans allt mer illvilliga tolkningar och en rad domstolsbeslut.
Och den S-ledda regeringen hade mest tittat åt andra hållet.
LSS ska enligt lagtexten ”främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet” för de som omfattas. Det kan man inte längre säga att den gör.
Steg för steg har villkoren försämrats, den ekonomiska ersättningen krympt ihop och många har blivit av med den hjälp de haft och behöver. Sverige är inte längre ett föregångsland för funktionshindrades rättigheter och allas lika värde.
I varje fall inte utanför själva lagtexten. Den är så vackert skriven att någon borde tonsätta den.
Men just eftersom Ebba Busch och även Liberalernas Johan Pehrson hade så högt tonläge innan valet blir det intressant att se vad som faktiskt hänt sedan dess.
Det är en deprimerande läsning.
Den enda fråga jag hittar i Tidöavtalet om funktionshindrades rättigheter är att ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans ska införas. Ingen är emot och en utredning låg klar i mars 2023.
Men socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönvall (M) har ändå inte lyckats få det ur händerna – efter ett och ett halvt år.
En annan fråga är de återkommande varningarna om att allt färre synskadade får rätt till ledsagning. Förra året kom Socialstyrelsen med en skarp varning.
”Det totala antalet personer med funktionsnedsättning som haft rätt till ledsagare har varierat över tid, men under den senaste 10-årsperioden har antalet personer som kommunerna beviljat stöd minskat kraftigt. De som ändå får rätt till ledsagning får det i alltmer begränsad grad.” konstaterade myndigheten i ett rapport.
Det är en katastrof i det tysta för tiotusentals svenskar som i praktiken blir inlåsta i sina bostäder.
Paradoxalt nog finns en majoritet i riksdagen för att ändra politiken. Ändå har inget hänt hittills under två år.
En tredje fråga är det ekonomiska stödet till funktionshindrade och deras anhöriga. Det finns flera olika system som sjukersättning, det som förr hette förtidspension, och riktade stöd till anhöriga. Gemensamt är att stöden hålls nere, inte räknas upp med inflationen eller naggas i kanten av kommunernas avgifter.
Regeringen utreder, diskuterar och säger fina saker på konferenser. Men fyra år efter Ebba Busch krigsförklaring för en bättre funktionshinderpolitik har nästan ingenting hänt.
Själv är hon vice statsminister.
Så, ja Ebba Busch, det som pågår nu är ett välfärdssvek.
Ditt svek.