Mellanöstern – en ”helvetes viktig fråga”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-25
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Håller konflikten i Mellanöstern på att bli en svensk valfråga? De senaste veckornas heta debatt om Hamas-ministerns besök i landet tyder kanske på det.
I tisdags bjöd Palestinagrupperna in till utfrågning om Israel/Palestina-konflikten. Alla riksdagspartier utom centern och kristdemokraterna (de som på senare tid varit mest kategoriska i sin Israelvänlighet) var representerade, plus feministiskt initiativ.
”Man vinner inte val i Sverige på utrikespolitiken men det här är en helvetes viktig fråga”, sade debattledaren Lars Lönnback, före detta ambassadör i Jordanien.
Det höll partiföreträdarna med om.
Rödgröna blocket (”regeringsgänget” som Lönnback kallade s, v och mp) har en betydligt mer samstämmig linje i Mellanösternfrågan än den borgerliga alliansen.
Anne Linde (s), Alice Åström (v) och Gustav Fridolin (mp) är djupt engagerade och kunniga i frågan. De betonade folkrätten, FN:s resolutioner och de mänskliga rättigheterna. Israels ockupation är grundproblemet i konflikten. Omvärlden ska inte straffa det palestinska folket för att de valt en Hamas-regering, hävdade de.
”När EU:s utrikesministrar beslutade att ställa krav på Hamas ställde de samtidigt krav på att Israel upphör med murbygget och bosättningarna samt att de palestinska skattepengarna betalas ut”, sade Anne Linde.
Folkpartisten Anita Brodén överraskade med sitt starka engagemang för palestiniernas sak. Hon hade velat träffa Hamas-ministern som var i Sverige men hon har inte sitt parti med sig i denna fråga.
”Vi kan inte bara ställa krav på att Hamas ska erkänna Israel utan att ställa krav på att Israel upphör med ockupationen”, sade hon.
Brodén var också inne på att det är akut med biståndet och att 1967 års gränser värnas.
”Om tiden bara får gå är risken att muren sätter helt nya gränser”, sade Brodén.
Miljöpartiets Gustav Fridolin betonade vikten av att ”land ska med lag byggas”. När någon bryter mot lagarna måste det leda till protester och sanktioner. ”Annars blir det den starkes rätt som gäller”, sade Fridolin.
Häri ligger FN:s och EU:s moraliska kris. Sanktioner riktas mot Hamas-regeringen men inte mot Israel som bryter mot FN-resolutioner och folkrätt.
Moderaten Ewa Björling ansåg att det var fel att låta Hamas-ministern komma till Sverige.
”Hamas är en terroriststämplad organisation och Sverige bör hålla sig till EU-linjen”, sade hon.
Ändå kunde hon se problemet med en terroristlista. Man borde terroriststämpla individer, inte organisationer, tyckte hon. (Fallet med Somalia-svenskarna har visst inte avskräckt henne.)
Björling påminde också om att Hamas har tre delar: en politisk, en social och en militär. Moderaternas företrädare var inte odelat positiv till den pågående isoleringspolitiken.
Det kändes hoppfullt att lyssna på partiföreträdarna.
Engagemanget för Mellanöstern är brett i Sverige – i allt från kyrkor till politiska partier.
Är det inte dags att starta en folkkampanj för en rättvis fred, mot ockupationen?
Det är ju ”en helvetes viktig fråga”.