Så kan ett nytt ”vi” skapas
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-11-21
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
– Jag ser det som min uppgift att uppdatera svenskheten, sade tidningen Gringos chefredaktör Zanyar Adami när han tog emot Stora Journalistpriset häromveckan.
”Uppdatera svenskheten” är ett bra uttryck. I diskussionen om integration ligger ofta ett underförstått ”vi” och ”de”-perspektiv – vi helyllesvenskar mot de där andra, de som inte är som vi. När det i själva verket borde handla om att förändra det där ”vi”:et så att det innefattar
alla svenskar, oavsett etnisk bakgrund.
Alla samhällsaktörer – folkrörelser, politiska partier, företag, medier och institutioner – borde självkritiskt fundera över hur ”vårt vi” ser ut? Är det inkluderande eller exkluderande? Består det av en mångfald eller bara enfald?
”Människans villkor är mångfald” skrev den judiska filosofen Hannah Arendt. Det är i mötet med andra jag blir någon. Mångfald kan bara komma till uttryck i en offentlighet där vi kan sluta oss samman, menade Arendt.
Jag läser om henne i ”Agenda för mångkultur” – ett alldeles färskt delbetänkande från de ansvariga för Mångkulturåret 2006.
Tanken med Mångkulturåret är att öka alla landets invånares möjlighet att delta i kulturlivet och att helt enkelt få till stånd kulturella mötesplatser som bygger på mångfald.
”I ett verkligt demokratiskt samhälle räcker det inte med att alla tillåts rösta på valdagen. Alla måste ges samma möjlighet att delta i det offentliga samtalet och detta måste därför spegla och representera allas behov och erfarenheter, i möjligaste mån”, skriver Yvonne Rock
i förordet.
Perspektivet känns rätt – det handlar inte främst om konsumtion utan om skapande, deltagande och identifikation.
Delbetänkandet är en tjock lunta som består av över 350 kulturaktörers planerade aktiviteter under Mångkulturåret. Det är alltifrån Operan som tänker sätta upp en opera i två akter om hedersmord till Rinkeby folkets hus som arrangerar poetry slam-festivaler. Flera kommuner och regioner har också mängder med spännande mångfaldsidéer – det gäller inte bara etnicitet utan även klass, kön och sexuell läggning.
Allt är säkert inte av högsta kvalitet och det går säkert att hitta krystade ”mångfaldsprojekt” men vid en snabb genomläsning kan jag inte annat än bli imponerad. Det finns en oerhörd vilja i ”kultur-Sverige” att förändra bilden av svenskheten och ett engagemang för mångfaldsfrågorna.
I går deltog jag i en kulturpolitisk diskussion på teaterdagarna i Hallunda. Riksteaterns vd Birgitta Englin talade varmt om vikten av att öka tillgången till kultur men också om vikten av delaktighet.
Det senare tror jag är avgörande för om Mångkulturåret ska bli en bestående samhällsinsats eller bara ett jippo.
”Huvudsyftet med Mångkulturåret är inte att erbjuda ett mångkulturellt smörgåsbord utan att långsiktigt förändra de strukturer som styr det offentligfinansierade svenska kulturlivet”, skriver Yvonne Rock vidare.
I grunden handlar det om makt. Ännu regerar ”den vite mannens perspektiv” på våra kulturinstitutioner liksom på medier, företag och i partier.
Måtte Mångkulturåret bli en väckarklocka för oss alla och fram-
förallt bli en brobyggare mellan ”det gamla Sverige” och det nya. Det är hög tid att skapa mötesplatser där ett nytt ”vi” kan födas.