Förväntningarna höga på Eliasson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag får Sverige en ny utrikesminister. Jan Eliasson tillträder sin post på UD. Carin Jämtin blir biträdande utrikesminister.

Det är onekligen ett spännande radarpar som intar Arvfurs-tens palats. Äntligen kan det kanske bli ordning på den svenska utrikespolitiken.

Förväntningarna är höga internt hos personalen på UD liksom hos det svenska folket. Eliasson har i kraft av sin gedigna erfarenhet ett starkt förtroende bland både diplomater och medborgare.

Sveriges röst i världen har sorgligt nog mattats av på senare tid. Om det beror på EU-medlemskapet eller på en svag utrikespolitisk vilja är svårt att säga.

Sverige har lydigt ställt upp på EU:s milt sagt icke-konstruktiva hållning i Mellanösternpolitiken. Från att ha varit ett hopp i Mellanösternfrågan har EU förvandlats till knähund åt USA:s och Israels regeringar. Sverige har stillatigande sett på.

Redan i höstas fick EU:s utrikespolitiske talesman, Javier Solana, utrikesministrarna med på att stoppa en kritisk rapport om Israels framfarter i Östra Jerusalem.

Det brittiska konsulatet i Jerusalem har skildrat ockupationen. I början av december låg rapporten färdig och medlemsländernas ambassadörer gav sitt bifall.

Då ingrep Javier Solana. Han övertalade EU:s utrikesministrar att lägga rapporten på is.

I januari genomförde palestinierna ett demokratiskt val som fick beröm av världssamfundets valobservatörer. Proteströstandet mot den korrupta Fatah-ledningen ledde till att islamistiska Hamas kom till makten.

I stället för att försöka stärka de moderata krafterna och den spirande demokratirörelsen i Palestina hotade EU med stöd från Sverige (Göran Persson var en av de första som hårt gick åt Hamas när rörelsen röstats fram) att dra in allt bistånd. En förödande politik som nu tyvärr har satts i verket.

I den känsliga frågan om Irans eventuella kärnvapentillverkning verkar Sverige inte ha någon uppfattning. I den senaste utrikespolitiska deklarationen talas visserligen om ”en kärnvapenfri zon i Mellanöstern” men det ställs inga som helst krav på USA.

I stället låter sig EU och Sverige representeras av de självutnämnda medlarna Storbritannien, Frankrike och Tyskland. När USA vägrar låta frågan om Irans säkerhet ingå i diskussionerna om kärnvapenprogrammet lyder EU-trojkan. Sverige säger ingenting.

Vad anser Sverige om utvecklingen i Irak? USA:s krig mot terrorismen kritiseras allt hårdare av människorättsorganisationer. Vad tycker Sverige?

Putins Ryssland går i en allt annat än demokratisk riktning. Kriget mot Tjetjenien pågår. Västvärlden bugar och bockar, beroende av Putins gasleveranser och stora affärsmarknader.

Listan kan göras lång.

”Sveriges röst i världen – har den förändrats?”, lyder rubriken för ett seminarium på ABF i morgon kväll. Chefen för Palmecentret, Viola Furubjelke, ska intervjua utrikesminister Jan Eliasson.

Förhoppningsvis får vi då ett tydligt svar på vad Sveriges roll i världen är.

Det lär ha utgått ett påbud från statsministerns kansli om att det inte ska diskuteras någon utrikes- eller Europapolitik fram till valet.

Val anses inte kunna vinnas på utrikesfrågor. Det kanske stämmer men politiskt engagemang kan vinnas på internationalism och global solidaritet.

Det är tur att Palmecentret och ABF finns.

Helle Klein