Det moderata janusansiktet
Den svenska arbetsmarknadsmodellen blir ett av europavalets huvudteman. Igen, frestas man säga. För fem år sedan var det tjänstedirektivet som stod i centrum. Fackliga företrädare och socialdemokrater varnade för att marknaden skulle gå före löntagarnas rättigheter och andra sociala hänsyn.
”Hjärnspöken”, sa Cecilia Malmström då.
Det tyckte inte europaparlamentet. Förslaget till tjänstedirektiv fick skrivas om.
Sedan dess har kollektivavtalens ställning varit en följetong rubricerad Vaxholmskonflikten eller Lavalmålet.
Nu har Moderaterna bestämt sig för att gå till offensiven. Så måste gårdagens utspel av Sven-Otto Littorin och Gunnar Hökmark i Svenska Dagbladet läsas. Moderatpolitikerna tycker att Socialdemokraterna spelar ”rysk roulett” med den svenska modellen.
Att ta upp frågan i EU innebär enligt de båda moderaterna att den hamnar i händerna på politiker från länder som ”har en helt annan syn på vilka villkor som ska gälla”. Med andra ord: att låta balter, polacker eller tjecker lägga sig i saken gör det fritt fram för löne-dumpning.
Frågan är om det är sant. När EG-domstolen fattade sitt beslut i Lavalmålet blev minimikrav maximigränser, och rätt till likabehandling blev en rätt att konkurera. En tolkning få hade räknat med.
Reaktionen har varit massiv, inte bara från den europeiska fackföreningsrörelsen utan också från europaparlamentet som med stor majoritet röstat för att reglerna skrivs om till löntagarnas fördel.
Löntagares rättigheter handlar inte bara om svenska kollektivavtal. I stort sett samtidigt med Lavaldomen lämnade EG-domstolen också besked i två andra mål. Tillsammans gav det en dyster bild av tillståndet för ett socialt Europa.
Vinterns vilda strejker i England fick också EU-kommissionen att tala om risken för växande sociala klyftor.
Hökmark och Littorin är en del av det problem de varnar för. Medan Littorin på hemmaplan försvarar kollektivavtalen – bland annat mot Svenskt Näringslivs mer militanta direktörer – väljer han lydig anpassning på den europeiska arenan. Den svenska regeringen har varit ointresserad av löntagares rättigheter i Europa.
I Bryssel driver Hökmark för sin del just det slags marknadsfundamentalism som han anklagar politiker från de nya medlemsländerna för.
Ändå är kanske det mest provocerande i det moderata dubbelspelet uppgivenheten inför politikens möjligheter. Det må vara klass-isk konservatism, men det är ingen grund för ett socialt Europa.