Bäckström är nog farligast i landet
Urban Bäckström är nog landets farligaste man just nu. Han tycks fast besluten att tvinga fram en politiskt styrd lönebildning.
Annorlunda kan jag inte tolka Bäckströms recension av avtalsrörelsen så här långt.
Det mesta har gått fel:
Politisering av förhandlingarna, ”ett rituellt spel” och naturligtvis för höga lönelyft.
Inte bara medlemmarna i Svenskt Näringsliv och facken får underkänt. Det gäller i ännu högre grad regeringen. Rädd, är Bäckströms omdöme.
Mellan skål och vägg har jag tidigare hört topparna på Svenskt Näringsliv klaga på regeringen. Nu finns kritiken på organisationens hemsida.
Mest upprör tydligen avtalen för handeln, restaurangerna och kommunerna.
”Solidarisk lönepolitik har kommit att betyda lika lön oavsett om man jobbar eller inte”, säger Bäckström.
Regeringen borde, tydligen på stående fot, begränsa strejkrätten och ge Medlingsinstitutet uppdrag att skjuta upp konflikter.
Näringsminister Maud Olofsson (c), som aldrig vill vara omöjlig, kan tänka sig att dansa efter den pipan.
Det är en ödets ironi att kollektivavtalssystemet nu tycks behöva lita till moderaterna.
Kanske borde både Olofsson och Bäckström ändå tänka sig för innan de befriar parterna från ansvaret för lönebildningen.
Det är ju inte säkert att det alltid kommer att betraktas som politiskt klokt att affärsbiträden, undersköterskor och servitriser ska stå tillbaka, medan styrelseledamöter och direktörer tar för sig.
Fredrik Reinfeldt får kritik för att han reser i landet. Det är småskuret, elakt och dumt.
Visst får statsministerns val av resmål ibland något folkskolemässigt pedagogiskt över sig, som när färden går till Bruket, Förorten eller hem till Bonden. Och visst lyser den valsociologiska taktiken igenom, som vid kafferep med Kvinnor i Offentlig verksamhet.
Men det är bra om grabben från Täby upptäcker att det finns delar av landet där varken fastighetsskatt eller hushållsnära tjänster står överst på dagordningen.
Om det sedan räcker för att ändra politiken återstår att se.
I veckan har Kommunal hållit kongress. Förbundsordförande Ylva Thörn har anledning att känna sig stolt. Den överenskommelse som tecknades i förra veckan är med hennes egen beskrivning ”ett av de bästa avtalen på arbetsmarknaden”.
Skäl till stolthet. Men knappast för att vara nöjd.
LO:s kvinnodominerade förbund har i årets avtalsrörelse lyckats få några procent högre lönelyft än sina manliga kollegor. Det oroar Konjunkturinstitutet, Riksbanken och finansministern – och har fått direktörerna på Svenskt Näringsliv att tala om brist på ansvar.
Omräknat i kronor och ören är dock löneökningar för de anställda inom handeln, restaurangerna och vården knappast större än männens. Och det är som bekant i kronor och inte i procent som mjölken och hyran ska betalas.
***
Oavsett resultaten och hur det än ser ut i tabellen har jag stolt burit Degerfors rödvita färger. Att lida med laget har blivit en del av samhörigheten klubben.
I dag är det svårare, trots en poäng i måndags.
Att tränaren Mark Selmer tvingats bort från sitt arbete efter hot och trakasserier är bara så trist. Att kärleken till något så vackert som fotboll ska gränsa till dårskap obegripligt.
Med Ralf Edströms ord: ”Så här får det inte gå till.”