Killar har inte nån särskild kåtknapp
Nationaldagen som helgdag, vad ska det vara bra för? En hel dag för högerextremister att marschera, vänsteraktivister att försöka stoppa dem.
Nej, jag har aldrig haft någon vidare nationalkänsla. Det vackra är inte länderna. Det vackra är sånt som människor och gapskratt och ljusa sommarnätter, allt det som utgör världen oavsett nationsgränser.
Själv tillbringade jag nationaldagen i Humlegården i Stockholm, på en manifestation mot våldtäkt och kvinnors rättsosäkerhet. Det kändes skönt att använda nationaldagen till att protestera mot ett samhällsproblem
– i stället för att hylla samhället som sådant.
Folket i Humlegården slöt upp till stöd för kvinnan i Stureplansmålet. Hon hade 46 dokumenterade skador på kroppen men männen frikändes ändå från våldtäkt. De kunde ju inte veta att hon inte ville, menade tingsrätten.
Katarina Wennstam, författare och journalist, talade om den fördummande, fördomsfulla syn på män som ligger till grund för sådana våldtäktsdomar:
”Rätten resonerar som om killar har en särskild kåtknapp. Om man trycker på den rasar en lavin av sexualitet som inte går att stoppa. Som gör att killarna inte kan förstå vettiga, normala signaler från tjejer.”
Thomas Bodström, socialdemokrat och advokat, talade om vikten av kloka målsägandebiträden i våldtäktsmål. Som säger ifrån mot rättsvidriga frågor om tjejens klädsel och tidigare sexliv:
”Målsägandebiträdena måste säga: De frågorna hör inte hemma här. Min klient svarar inte!”
Solen stekte Humlegården, 28 grader varm i skuggan. Hettan i argumenten strålade bort mot Stureplan.
***
Jag tänker mycket på Pridefestivalen i lettiska Riga, som jag besökte i helgen. Känslorna är dubbla. Å ena sidan mötet med rå homofobi. Knallskott som slängs mot pridefirarna och folk som springer i panik. Å andra sidan den stora stolthet som gayrörelsen i Riga visade. Trots hat och hot av den allra grövsta sorten vågar de visa sina ansikten, vågar de kräva sin rätt. Sånt inger hopp.
Polisen i Stockholms län öppnar en hatbrottsjour. Den ska jobba både dagtid och kvällstid. Åka ut på misstänkta hatbrott och ”vidta långtgående utredningsåtgärder”.
”Hatbrotten är mycket allvarliga eftersom de skapar otrygghet även bland andra personer än de som direkt utsätts. Det drabbar alla som har samma ursprung eller livsstil”, säger länspolismästaren Carin Götblad.
Bara för någon vecka sedan fick en anställd på RFSL i Stockholm en yxa i huvudet av en besökare. Yxmannen ville straffa ”dom som sponsrar bögar”.
Hetsen, hoten och våldet mot HBT-personer är svensk verklighet. Det går en röd tråd mellan talet om att ”homoäktenskap är biologiskt fel” och hatbrotten mot flator och bögar. Vi har fortfarande långt kvar tills människor har rätt att vara sig själva. Men vi ska dit.
***
Sommaren märks på mitt nattduksbord. Där börjar kriminalromanerna torna upp sig. Stieg Larsson, Inger Jalakas och Anne Holt ska få mig att våndas i värmen.
Just nu är det Lo Kauppis självbiografiska roman ”Bergsprängardottern som sprängdes” som fyller mitt hjärta och huvud. En svindlande berättelse om en flicka som växer upp i alkoholistfamiljens skuld och skam. Som svarar med drogmissbruk, ätstörningar och rymningar.
”Det handlar om att överleva å lära sig att stå ut med den man e – att till slut förstå att man varit normal hela tiden”, skriver Lo Kauppi.Fina, starka Lo.