Nu är Johan Pehrson SD:s lilla strykgosse
Åkesson njuter av straffriheten i riksdagens korridorer
Syndabock brukar man kalla den person som får ta skulden eller tåla straffet efter någon annans brott och illdåd. Engelskan har, vid sidan om scape goat, också ett annat ord. Ett ord som osökt får mig att tänka på Liberalernas partiledare Johan Pehrson.
Whipping boy, på svenska strykgosse eller något moderniserat smiskpojke, var under 1500- och 1600-talen den närmaste lekkamraten till europeiska prinsar. De undervisades tillsammans och betedde sig antagligen som de flesta barn gör. Prinsarna och deras lekkamrater spelade nog också ett och annat hyss och spratt på sina hovlärares bekostnad.
Till saken hör att dessa lärare alltid stod lägre i rang än sina prinselever, därför fick de heller aldrig utdela kroppsstraff vid dåligt uppförande. Det är här strykgossen kommer in.
Inte sällan var han son till en vanlig arbetare vid slottet. När prinsen misskötte sig var det strykgossen som blev slagen i prinsens ställe. Prinsen fick se på. Idén var att det på något sätt ändå skulle tukta prinsen också, man vill ju inte se sina närmaste vänner lida.
En syndabock väljer aldrig sin egen roll, men att frivilligt bli strykgosse kunde rent av vara lukrativt. William Murray, född kring år 1600 och en av historiens mest kända whipping boys, hade rollen för dåvarande prins Charles. När Charles blev kung Charles I blev William snabbt greve och en av kungens närmaste rådgivare.
Det verkar vara ett liknande öde Liberalerna och Johan Pehrson önskat sig i Ulf Kristerssons regering. Den stöds av Sverigedemokraterna, som genom Tidöavtalet förhandlat sig till ett straffritt liv i riksdagens korridorer medan Liberalerna får ta all stryk i deras ställe.
Kass klimatpolitik? Något framförallt SD krävt men Liberalerna får pisk för. “Krafter i Sverige som hotar EU-samarbetet”? Det är SD det, men det får Liberalerna inte skriva rakt ut.
I gengäld fick Pehrson ett par ministerposter, men man undrar om de där rappen inte börjat kännas.
Sverigedemokraterna själva gör knappast saken lättare. Partiets kommunikationskanaler gör nidinnehåll på Youtube om liberala politiker. När Johan Pehrson uttryckte sig kritiskt tvingades han nära nog krypa till Sverigedemokraternas partikansli och be om ursäkt, åtminstone enligt SD själva.
Det råder delade meningar om hur vanligt förekommande strykgossarna egentligen var. Vissa källor är minst sagt vaga, och de historiska exempel som finns kan lika gärna handla om enskilda fall snarare än om en utbredd trend.
Fabel eller ej var tanken ändå aldrig att det skulle vara prinsen själv som höll i piskan över sin närmaste lekkamrat. Slag svider dessutom värre ju fler man får. Fråga bara närmaste liberal.