Ni är välkomna till Stockholm då med
Förlåt, men den här texten utspelar sig i Stockholm. Närmare bestämt på Bromma flygfält.
Om ni läser tidningar som Aftonbladet eller Dagens Nyheter då och då så kan ni inte ha missat att den rödgrönarosa majoriteten i Stockholms stadshus har bestämt sig för att flygplatsen i stockholmsstadsdelen Bromma ska läggas ned senast 2022.
Detta bråkas det om, flygplatsen har blivit en riksfråga och argast är huvudstadens direktörer som i vilt raseri kräver att få behålla en flygplats mitt i stan – i ett område där det bor över 70 000 personer och där det byggs nya bostäder och nya stadsdelar i en rasande fart.
Det där måste man ha med sig, för det är just bostäder som motiverar att mittenvänstern i Stockholm vill lägga ner flygplatsen. Här kan man bygga 50 000 nya bostäder, säger trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) och det behövs i en stad med växtvärk. Just nu får man köa i närmare nio år för att få tvårummare intill flygplatsen.
Argumenten duger inte, tycker de världsvana direktörerna. De vill snabbt kunna flyga ut i världen, kanske till Bryssel (som inte har någon flygplats mitt i stan) eller till Berlin (där stadsflygplatsen Tegel snart är nedlagd).
Svenska Dagbladet och sajten N36 har avslöjat hur skogskoncernen SCA:s vd Jan Johansson pendlat från Bromma till trevliga platser som London, New York och Göteborg med ett privatplan. Det kostade 80 000 kronor för SCA att flyga direktör Johansson från Bromma till New York, enligt SvD.
En pikant detalj är att SCA har sitt stockholmska kontor några hundra meter från det snabbtåg som kör ut till Arlanda på 20 minuter. Därifrån hade direktören kunnat flyga betydligt billigare till New York.
Men Johansson är inte ensam.
Enligt SvD har bolag som Sandvik och Industrivärden - som är storägare i Volvo, Ericsson och Handelsbanken – tillsammans med SCA – köpt ett flygbolag och egna flygplan. Volvo och Ericsson äger dessutom, ihop, ett annat bolag för affärsflyg.
Att komma dundrande genom stadsmiljön i fräsig chaufförrattad bil och sedan hoppa på ett privatplan smäller förstås högt. Det måste helt enkelt alla stackars människor – 420 000 stycken – som står i Stockholms bostadskö begripa.
Fast så kan man inte säga. Nu har en rad kommunpolitiker skrämts upp av direktörerna: Om Bromma försvinner så dör det lokala näringslivet. Men tror någon på fullaste allvar att landets smådirektörer som flyger reguljärt inte ska kunna ta sig till och från Stockholm om åtta år?
Sannolikt inte.
Och det är väl därför den folkliga indignationen uteblir. Människor som inte har för vana att åka privatflyg har väl annat att tänka på.
I den ort där jag är född och uppvuxen är folk till exempel arga på politikerna för att en skylt välkomnar bilresenärer till ”Ludvika kommun” och inte Grängesberg.
Där kanske näringslivet skulle kunna ge ett handtag.