Även jurister måste kunna ifrågasättas
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-10-29
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Christer Pettersson erkänner. Han har gjort det förr och sedan tagit tillbaka det. Varje gång är det till medier han bekänner sin skuld. Inför polis och åklagare har han däremot hittills förnekat att han skulle vara Palmes mördare. Står han vid sitt ord den här gången?
Christer Pettersson är juridiskt sett en fri man. Ändå vet vi att polis och åklagare i åratal har haft honom som ett av sina huvudspår, trots hovrättens friande dom. Försök att få till stånd en resning gjordes under mitten av 1990-talet. Högsta domstolen sade nej 1998.
Den mediala cirkusen kring Christer Pettersson är både förståelig och osmaklig. Han lär ha tjänat runt en miljon kronor på att tala ut i medier under årens lopp. För namnteckningen i Expressen i helgen fick han 2 000 kronor.
Hans gäckande med rättsväsendet måste te sig olidligt för familjen Palme. Den man som Lisbet Palme är övertygad om är mördaren håller polis, åklagare och domare på halster. Och vi medier spelar med.
Cirkusen kommer att fortgå så länge mordet inte är löst. För i det allmänna rättsmedvetandet upplevs hovrättens dom inte som slutgiltig. Juristerna får sen påstå vad de vill.
Statsministermordet är ett trauma för det svenska samhället. Efter min krönika om Lisbet Palmes vittnesmål (26/10) har jag fått många mejl av läsare som berättar om sin misstro mot rättsväsendet. Kommer mordet någonsin att klaras upp? undrar de uppgivet.
Svenska Dagbladet beskyller mig för att så konspirationsteorier när jag skriver om Lisbet Palmes kritik mot Svea hovrätt och hennes beskyllningar om jäv. Påståendet att det fanns ett spänningsförhållande mellan hovrättens ordförande Birgitta Blom och Lisbet Palme är knappast kontroversiellt. Inte heller kan ett understödjande av Lisbet Palmes kritik mot mordutredningen betraktas som odlande av konspirationsteorier. Flera statliga kommissioner har pekat på utredningens många brister.
Man ska självklart akta sig för att kvälja dom. Men i det här fallet finns så många frågetecken att en blind underdånighet gentemot rättsväsendet blir fördummande och farlig.
Sjabblandet med vittneskonfrontationerna ledde till att Lisbet Palmes utpekande av mördaren inte togs på allvar. Genom Ulf Dahlstens bok har nya uppgifter framkommit som stärker hennes trovärdighet. Men varför har Dahlsten tigit under alla år?
Samma fråga kan ställas till minnesforskaren Lars-Göran Nilsson som hävdar att han blivit missförstådd av hovrätten. Varför sade han inget om detta när hovrättens dom kom?
Kanske beror Dahlstens och Nilssons mångåriga tystnad på en överdriven respekt för principen att inte kvälja dom? Hedervärt visst men det leder till en absurd situation.
Så står vi här i dag med ett huvudvittne som sett mördaren i ögonen men inte blir trodd. Och med en huvudmisstänkt som erkänner men inte blir trodd.
Och återigen är det utanför rättssalen som avgörande fakta i målet kommer fram.
Hur vore det om vi vågade ifrågasätta juristerna lite mer? Innan det är för sent.