Sista striden för Clinton?
Det är åtta månader kvar till presidentvalet i USA den 4 november. I morgon vet vi kanske vilka de två huvudkandidaterna blir. Avgörandet kan ske i primärvalen i de stora staterna Texas och Ohio.
John McCain är redan klar på den republikanska sidan. Men vem ska han möta?
För några månader sedan var det självklara svaret Hillary Clinton. Hon ledde stort över sina främsta demokratiska medtävlare Barack Obama och John Edwards.
Clinton gynnades av att hon var den i särklass mest kända kandidaten. Frågan var om någon skulle kunna göra ett ryck och på allvar utmana den tidigare presidentfrun och hårt arbetande senatorn från New York.
Rycket kom, och det med besked. Ju mer väljarna hörde av nykomlingen Barack Obama, den förste svarte politiker att seriöst kandidera till presidentposten, desto mer gillade de honom. USA, eller i alla fall delar av landet, drabbades av ”Obamania”.
Clinton har prövat alla medel för att stoppa honom. Hon har varit mjuk, hård och sarkastisk. Hon har sträckt ut handen för att nästa dag ropa ”skäms, Obama!”.
Hon har ställt sin erfarenhet och kompetens mot hans allmänna tal om ”förändring”. Maken och förre presidenten Bill Clinton tog på sig rollen som torped. Ingenting har hjälpt.
Nu är det Obama och inte Clinton som är ostoppbar, som har segern som i en liten ask. Han har vunnit de senaste elva valen. John McCain betraktar honom redan som sin motståndare i höst.
Faktum är dock att de har praktiskt taget lika många delegater till det demokratiska konventet i sommar. En rejäl seger för Clinton i morgon kan ännu en gång förändra bilden. Men troligast är att hon tvingas ge upp. I så fall är det en sensationell sorti.
Clinton startade från toppen, Obama har arbetat sig upp. Det demokratiska partietablissemanget var irriterat över hans kandidatur. Han borde vänta på sin tur och inte försöka ställa till det för Hillary Clinton.
Precis som väljarna har partipamparna dock imponerats av den 46-årige senatorn från Illinois. En efter en har de givit honom sitt stöd.
Samma tendens finns i facket där Obama nyligen fick stöd av flera förbund med tillsammans över sex miljoner medlemmar. Ett tack för hans alltmer protektionistiska politik för att rädda amerikanska jobb.
Påtagligt är att demokrater är stolta över att ha två så bra kandidater. Politiskt är skillnaden liten. Det har gjort det svårt för Clinton att slå tillbaka och lätt för väljarna att byta sida. I valet mellan erfarenhet och förnyelse har alltfler föredragit det senare. Obamas retorik och personlighet berör mer än Clintons alla färdiga lösningar.
En amerikansk president är såväl statsöverhuvud som premiärminister och överbefälhavare. Intressant är att de tre huvudkandidaterna personifierar varsin av dessa sidor?–?Obama är den entusiasmerande ledaren, Clinton den effektiva regeringschefen och McCain den erfarne säkerhetspolitikern.
Vad väljarna måste avgöra är vem som bäst fyller alla tre roller.