Vi blev alla nationalister som borde skämmas
Käbbligt och aggressivt i tv, barn som tittade undrade vad är det där för otrevliga, arga, konstiga vuxna?
– De tror nog att de är på Twitter, sa jag.
– Vad är Twitter?
– En plats för troll och rövare.
– Roligt!
– Fast troll och rövare ska vara på Twitter, inte i partiledardebatt i ”Agenda”. Vill ni ha ett kex? Sen tandborsten.
När jag vaknade i torsdags skar en nyhet rakt genom den käbblande samtidens egocentricitet och in i centrala nervsystemet.
”Fler barn är någonsin är på flykt. Miljontals barn är på flykt”, sa P1-programledaren och annonserade ett inslag om en Unicef-rapport som sa att det nu finns fem gånger så många barn på flykt som 2010.
Barnen flyr från alla möjliga katastrofer, inte ens mest från krigen längre, oftare från klimatet. Den pågående svältkatastrofen i östra Afrika är biblisk. Värst i Jemen, 20 miljoner människor riskerar att dö och 1,4 miljoner av dem är barn. Bara i det området.
Partiledardebatten nämnde inte detta. Isabella Lövin (MP) kom närmast när hon påminde om att det finns en kontext till (den svenska) ”migrationskrisen”, den som alla politiker vill visa sig tuffast att hantera. EU:s roll nämndes också, av Löfven (S) och Björklund (L). EU, EU, EU. Vi måste påverka EU. Som ju inget vill göra. Den perfekta bufferten.
Vi vill heller inget göra.
Ingen vill. Alla vill glömma och förtränga att miljontals barn är på flykt. Barn som, enligt Unicef, våldtas, misshandlas, prostituerar sig för mat och sätts i tvångsarbete på sin väg mot Medelhavet, som är stängt.
När Socialdemokraterna, i princip, stängde gränsen i november 2015 var det folkets vilja. Eller motvilja. Folket upplevde att ”vi klarar inte mer nu” och tog ett glas rödvin till. Jag förstod att detta är realpolitik. Var tredje väljare hade blivit sverigedemokrater annars.
Så jag blev väl nationalist jag också. Jag blev väl nationalist som alla andra.
Och ännu är vi nationalister. Vi behöver erkänna det och skämmas. Vi saknar intresse för vidrigheterna som pågår. Vi tänker vårt, skål, snart är det midsommar!
Läs mer: VIRTANEN: Samma rasistiska myt – nyaPartiledardebatten handlade om Sverige, bara om Sverige, och om hur förskräckligt allt är här i ett av världens rikaste länder. Politikerna tävlade om att ta ansvar, ta ansvar, ta ansvar.
Det finns inget parti som verkligen, verkligen vågar stå upp för fler lagliga vägar till Sverige, det vore politiskt omöjligt. Att viska kostar inget, tvärtom ger det klirr i väljarkassan, men om Annie Lööf (C) verkligen, verkligen talade högt om sitt sant liberala projekt skulle Centerns heta dagar vara över.
Vi vill inte höra om rekordmånga barn på flykt. Vi klarar nämligen inte av att ta emot fler.
Käbbliga, aggressiva, otrevliga vuxna i tv talade om hur satans synd det är om Sverige. Stackars Sverige och det är ditt fel! Vad gör ni åt arbetslösheten bland utlandsfödda? Svar: Vad har ni för plan för arbetslösheten bland utlandsfödda?
Inte för de utlandsföddas skull. För Sveriges skull.
En så hätsk och het stämning att det lät som att de debatterade dessa miljontals barns väg från en död till en annan död. Men så var det inte, debatten handlade om vem som skulle vinna nästa svenska val.
Det är inte politikernas fel.
Det är vårt.
Detta är vad vi vill höra.
Vi vill inte höra om rekordmånga barn på flykt. Miljontals. Fler än någonsin. Vi klarar nämligen inte av att ta emot fler. Fast innerst inne vet vi sanningen.