Skollobbyn bryr sig mer om aktieägare än elever
Högern jämför barn med smutstvätt
Friskolornas riksförbund borde byta namn. Ulla Hamilton, organisationens VD, har helt uppenbarligen som överordnad uppgift att se till så att skolbolag kan fortsätta omvandla svenska skattemedel till privata vinster. Den som synar hennes uttalanden inser snabbt att det inte är skolor hon egentligen företräder, utan aktieägare.
Ta till exempel den statliga utredning som nyss lämnade förslag om att skolor ska tillhandahålla bemannade skolbibliotek, något som forskningen visar skulle ha stor effekt på elevernas lärande och prestationer.
Omedelbart protesterar Hamilton. Hon tycker det räcker gott att skolor placerar ut ”lättillgängliga böcker i korridoren”.
Förmodligen har hon läst Skolverkets undersökningar som visar att missnöjet bland elever och lärare över dålig tillgång till bibliotek är mycket större på friskolor. Att åtgärda det kommer minska vinstutrymmet.
Skolsegregationen då? Är Hamilton mer positivt inställd till de insatser som rekommenderas för att bryta den? Inte det minsta.
Utredningen ”En mer likvärdig skola” föreslår att kötid tas bort som antagningsgrund och att kommunala skolors resursfördelning ökar. Anledningen till det är att vinstdrivna koncerner idag kan sätta i system att anta elever från hem med högre utbildningsnivå (som ofta ställs i kö tidigt). Då krävs färre lärare, pedagoger och stödinsatser, vilket är toppen om man vill skapa vinstmarginal. Men det är förödande för kämpande skolor i socioekonomiskt utsatta områden som hade behövt skattepengarna som försvinner i vinstutdelning.
Förslagen försöker minska läckaget. Men Hamilton verkar inte se varför det behövs. I hennes värld är utredningen ett sätt att ”förfölja friskolor”.
Så låter det jämt och ständigt. Varje litet krav som kan minska skolbolagens avkastning får henne att rycka ut. Det skulle kunna vara en Guillouparodi: ”Hamilton – i vinstdriftens intresse”.
Innan jul försökte Ulla Hamilton göra sig lustig över vinstkritiker genom att skriva i sociala medier att kemtvättar minsann gör vinst utan att anklagas för att vara ”vinstjägare”. Hon likställer alltså skattefinansierad välfärdsverksamhet – samhällets uppdrag att ge alla barn en bra skolgång – med kommersiell tvätt av smutskläder.
Vad säger egentligen medlemmarna i Friskolornas riksförbund om den jämförelsen? Är det ingen av de 500 skolorna som tycker det är läge att säga ifrån? Om inte så måste vi ju utgå ifrån att den samlade friskolesektorns röst är så här arrogant.
Då blir det också alldeles uppenbart att det inte finns några kompromisser att nå – att vi inte kan ha kvar vinstintresset i systemet. Och då borde faktiskt organisationen byta namn. Vad sägs som Skolägarnas vinstförbund?