Sveriges samarbete med Israel för djupt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-30
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I april beslutade regeringen att placera en militärattaché i Tel Aviv i Israel.
De kristna socialdemokraterna – broderskaparna – har protesterat. På Berndt Ekholms fråga i riksdagen svarade försvarsminister Leni Björklund att en attaché i Israel är värdefull för att ”följa utvecklingen”. Det handlar om ”säkerhetspolitisk omvärldsbevakning”, inte om materialsamarbete, betonade hon.
Björklund förskönar verkligheten.
I själva verket har Sverige ett omfattande militärt samarbete med Israel. Sverige exporterar inte försvarsmaterial på grund av läget i Mellanöstern. Däremot importerar det svenska försvaret en hel del krigsmateriel. Mellan 1995 och 2001 köpte Sverige vapen och ammunition från Israel för totalt 330 miljoner kronor. Bara USA och Norge exporterar mer krigsmateriel till oss.
Trots att regeringen fördömer den israeliska ockupationen, bosättningspolitiken och murbygget så pågår det militära samarbetet med Israel för fullt. Förra året importerades mörkersiktsutrustning för över 50 miljoner kronor och militär röntgenutrustning för 1, 5 miljoner kronor.
Problemet är att vapenimporten inte alls är reglerad såsom vapenexporten. Försvars- och utrikesministrar har under årens lopp strikt formellt motiverat importen från Israel med att det gagnar det svenska försvaret. Det håller inte.
Varför ska krigsmaterielexporten omgärdas av etiska avvägningar men inte importen?
När Sverige köper krigsmateriel från Israel stöttar man den israeliska försvarsindustrin vars produkter dagligen används i den pågående konflikten mellan Israel och Palestina.
Som alltid handlar det om militärindustrins strävan efter att öka sin marknad.
Jerusalem Post skrev den 18 juni 2003 att JAS Gripen hade visats upp på flygmässan i Paris samma år. Flygplanet var då utrustat med ett vapenpaket som inkluderade missiler från det israeliska krigsmaterielbolaget Rafael. Det pågår ett nära samarbete mellan Gripen International och det israeliska krigsmaterielbolaget Rafael.
Försvarets forskningsanstalt har vidare deltagit i vetenskapligt samarbete med Israel när det gäller biologiska och kemiska vapen. Det handlade om skydd mot irakiska Scud-missiler. Israel har dock en offensiv kapacitet när det gäller biologiska och kemiska vapen. Landet har heller inte fullständigt ratificerat B- och C-vapenkonventionerna. Därför är det i högsta grad kontroversiellt att Sverige samarbetar med Israel på detta område.
Kan regeringen gå i god för att forskningssamarbetet inte stärker Israels förmåga att offensivt använda kemiska vapen?
Det militära samarbetet mellan Sverige och Israel är djupare än så.
Under 2002 testades israelisk militär utrustning på svensk mark. Ett förarlöst plan (Unmanned Aerial Vehicle) tillverkat av Israel Aircraft Industries, startade och landade i Kiruna och flög testslingor ner till Vidsel och tillbaka. Planet styrdes från flygplatsen i Kiruna.
Enligt källor inom FN och UNWRA har just den typen av plan använts av Israel under räderna på Gazaremsan. Ska verkligen Sverige upplåta territorium för test och utveckling av israeliska dödsmaskiner?
Regeringens beslut att placera en militärattaché i Tel Aviv är uppenbarligen inte så oskyldigt.
Sätt stopp för skandalen.