Jobbpakten hotas av Anders Borg
Statsministerns utspel om en jobbpakt är sannolikt ett av de spår som kommer att bli kvar efter årets Almedalsvecka. Direktörer och fackliga ledare har i åratal delat frustrationen över regeringen Reinfeldts uppnästa brist på vilja att kommunicera.
Frågan är bara om det verkligen blir någon trepartsuppgörelse mot ungdomsarbetslösheten?
Ett av de största hindren heter nog Anders Borg.
Borg kommer att spela en nyckelroll i förhandlingarna. I praktiken är han den ende i regeringen som kan tala för staten. Men Borg tycks inte riktigt förstå vad en partsuppgörelse går ut på.
Den som lyssnat till Anders Borg under våren har märkt att han kommit fram till att ungdomsarbetslösheten är ett allvarligt problem, men också att han i grunden anser att det är parternas sak att lösa det. På marginalen kan finansministern tänka sig att bidra.
Dillemmat är bara att företagen, arbetsgivarparten på arbetsmarknaden, nog kan leva med ungdomsarbetslöshet. Vad de inte kan leva med är svårigheter att rekrytera personal med rätt kompetens och rätt erfarenhet.
Fackföreningsrörelsen har ett större moraliskt ansvar, men det är kanske inte ungdomsarbetslösheten i sig som är det största hotet. Det som verkligen skapar problem i den fackliga vardagen är en arbetsmarknad som allt mer försvinner in i en gråzon av otrygga anställningar och dåliga arbetsvillkor.
Sverige kan däremot inte leva med dagens ungdomsarbetslöshet, och Sverige är Anders Borgs ansvar.
Om han vill ha hjälp att ta det måste han också inse att han behöver bidra till lösningar på problemen för arbetsgivare och fack. Det är så förhandlingar går till.
Så länge Anders Borg inte inser det är det han som är det största hotet mot Reinfeldts jobbpakt.