Är det verkligen lugn som ett parti ska ha?
Vänsterpartiets partisekreterare Anki Ahlsten såg nöjd ut när hon i måndags berättade om den kommande kongressen.
- Det är lugnare i partiet, sa hon som förklaring till att tidigare års motionsflod krympt samman.
Ahlsten och hennes parti kan behöva en smula arbetsro. Det har stormat länge, misstämningen har känts på långt håll.
Ändå måste jag fråga mig, är det verkligen lugn ett parti behöver?
I värsta fall är det Anki Ahlsten känner ett tecken på att vänsterpartiet återfunnit rollen som det ständiga femprocentspartiet. En förnöjd men maktlös missnöjesyttring.
Det vore tråkigt. Vänsterväljarna förtjänar bättre.
Den här veckan har de nya reglerna för a-kassa på deltid genomförts. Det blir svårare att få ersättning och den kommer att betalas ut under kortare tid.
Enligt regeringen ska arbetsgivare tvingas erbjuda heltidsanställningar i stället för att underhålla deltidsträsket. Det är ett angeläget ärende. Missbruket av deltider inom framför allt kvinnodominerade branscher hindrar både jämställdhet och personligt oberoende.
Frågan är bara, varför ska det åtgärdas genom nya bestraffningar av precis de som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden? Och på vilket sätt tror Svenotto Littorin och Anders Borg att försämrade villkor för de deltidsarbetslösa ska pressa arbetsgivarna till vettiga anställningar?
– Det är arbetarkvinnorna, ofta med utländsk bakgrund, som drabbas, sa LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i går på ett iskallt möte utanför riksdagen.
I går kom så regeringens uppdrag till medlingsinstitutets chef Claes Stråth som fått uppdraget att utreda vad som ska göras efter EU-domstolens dom om Vaxholmskonflikten. Det ska gå undan. Sven Otto Littorin vill ha förslagen redan i december, i god tid före valrörelsen inför EU-parlamentsvalet.
Det är bra, även om uppdraget blir svårt.
När direktiven presenterades gnälldes det högljutt från Svenskt Näringsliv på Östermalm. ”LO-vänliga” utbrast chefsjurist Lars Gellner som inte tyckte att regeringen lyssnat på arbetsgivarna.
Svenskt Näringslivs jurist tycker att utredningen styrs mot ”kollektivavtalslösningar”, något han uppenbarligen inte gillar och för övrigt anser är tveksamt ur EU-perspektiv.
Om det är arbetsgivarorganisationens officiella syn är det sensationellt. Att bevara den svenska modellen med frivilliga kollektivavtal har fram till nu varit den självklara utgångspunkten, också för arbetsgivarorganisationerna.
Gellners kommentarer tyder på en helt annan dagordning som rimligen hotar de pågående samtalen om ett nytt huvudavtal.
I södra Dalarna fortsätter försöken att rädda Brunnsviks folkhögskola. Jag läser i Dalademokraten att regionala folkrörelser vill pröva möjligheterna att driva utbildningen vidare, när LO inte längre kan ta ansvar för Sveriges första folkrörelseskola och de fackliga studiernas vagga.
Det låter spännande. Precis så började det, för över 100 år sedan. Oberoende av stat och kommun, men med stöd från lokala organisationer och fackföreningar.
En symbol för svensk folkbildning och svenska folkrörelsers självständighet också i framtiden. Om det nu är vad ledningen för LO vill.