Regeringen struntar i Sveriges industri
Varken Victor Muller eller Vladimir Antonov toppar svenska folkets förtroendelista. Turerna kring Saab har varit alldeles för många den senaste tiden.
Det är klart att det påverkar tolkningen när Antonovs svenske representant – Lars Carlström – säger att Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg vill att Saab ska gå i konkurs. Det är lätt att göra som Maud Olofsson – skicka fram en pressekreterare som harmset förnekar att regeringen skulle vilja Saab något illa.
Där skulle historien kunna sluta, om inte så mycket som hänt de senaste åren faktiskt pekar på att Carlström faktiskt har rätt. Regeringen har kanske inte en medveten strategi för att avveckla fordonsindustrin, men Reinfeldt, Borg och Olofsson har gång på gång gett uttryck för ett slags besvärat ogillande.
Som när Maud Olofsson förklarade epoken Saab för avslutad, och föreslog produktion av vindkraftverk i stället. Det är inte så en näringsminister visar respekt för yrkeskunnande, varken i vindkrafts- eller fordonsbranschen.
Eller som när Fredrik Reinfeldt avfärdade Saab som ett varumärke i en varumärkesportfölj. Det är knappast så den som ägnat sitt liv åt att konstruera eller bygga bilar upplever sitt företag.
Samma ogillande kan spåras när Anders Borg, ofta utan någon särskild anledning, upprepar att skattebetalarnas pengar inte ska användas för att bygga bilar.
På Borg låter det som om det var finansministern som betalar bilbyggarnas löner. Det kan vara värt att påpeka att det faktiskt förhåller sig tvärtom.
Det återstår att se om Victor Mullers senaste livlina för Saab, avtalet med den kinesiska återförsäljarkedjan Pang Da, håller. I den här affären är det bäst att inte att ta någonting för givet.
Men skulle Muller än en gång lyckas är det dock en sak som är klar. Det är inte den svenska regeringens förtjänst.