Kommuner sparar på välfärden i det dolda
Omvandlingstryck. Förändringsfaktor. Sådana festliga termer kan man hitta i en svensk kommunbudget, men det betyder något mycket tråkigt: besparingar.
Om detta berättar den välfärdspolitiska tankesmedjan Balans som under de gångna månaderna granskat samtliga 290 kommuners budgetar för året som kommer. Och det visar sig att stora besparingar nu väntar svensk välfärd.
I exempelvis Växjö har politikerna bestämt att utbildningsnämnden ska göra samma sak som i fjol, men för 20,3 miljoner mindre. Effektivisering kallas det. Andra kommuner underskattar kallt hur mycket kostnaderna för välfärden kommer att öka. Om trycket på till exempel socialtjänst eller skola ökar men pengarna inte finns så får personalen helt enkelt jobba hårdare och mer.
Samtidigt skickar regeringen stolt in miljarder i kommunerna för att välfärden ska bli bättre. I mötet med den kommunala verkligheten har det hänt saker med pengarna som det inte talas lika högt om.
I Stockholm - landets största skolhuvudman - har man plockat bort 85 miljoner från skolor med tuffa förutsättningar. Det hålet täcker sedan kommunen upp av statsbidraget på 85 miljoner för ökad likvärdighet i skolan. Ett nollsummespel, alltså.
I Trollhättan har man fått 11 statliga miljoner för att öka bemanningen i äldrevården, men där kommer omsorgsnämnden i stället utsättas för besparingar i mångmiljonsklassen. Får att klara det sparkar man folk och lägger ned dagverksamheten för de gamla.
I förra veckan berättade tidningen Dagens Samhälle att det under nästa mandatperiod kommer saknas 62 miljarder kronor till skola, vård och omsorg. Kraftigt ökande andel äldre och barn är största orsaken.
Ska vi kunna möta det måste vi ta in skatter och ser till att pengarna går till skolor, förskolor, hemtjänst och äldreboenden. Problemet - och förklaringen bakom ”omvandlingstrycket” - är ju att kommunerna inte har tillräckligt med pengar.