Verkligheten bakom siffrorna
Siffror sparkar, brukar det heta. När verkligheten reduceras till kalla fakta krymper utrymmet för vackert skitsnack. Och siffrorna som beskriver hur krisen slår i vardagen trillar hela tiden in.
I förra veckan summerade Statistiska centralbyrån sommarens val till Europaparlamentet. Valdeltagandet ökade, men mer än var annan väljare avstår från att utnyttja sin röst. I Danderyd röstar nästan två tredjedelar, i Haparanda mindre än en tredjedel.
I går levererade Arbetsförmedlingen ännu en uppsättning siffror över arbetslösheten. I förra veckan fanns 252?999 personer inskrivna på arbetsförmedlingen. Det är 98?626 fler än för ett år sedan. Hittills i oktober har 3?405 personer varslats om uppsägning.
Listan skulle kunna fortsätta; med siffror från Försäkringskassan om alla som kommer att kastas ur sjukförsäkringen, med siffror från kommunerna om hur socialbidragen skenar och med siffror från frivilligorganisationer som talar om ett nytt behov av nödhjälp.
Men inte ens dessa siffror kan beskriva hela verkligheten. Det kräver något mer – reportaget – och precis det är temat för SSU:s debattidskrift Tvärdrags senaste nummer, ”Verklighetens folk”. Redaktionen har rest runt i landet; till Gottsunda i Uppsala, Bergvik utanför Söderhamn och Luleå i Norrbotten. Och till ett tiotal andra platser, förorter, små byar och städer.
Stölden av Göran Hägglunds stridsrop är avsiktlig. Det handlar nämligen om verkligheten, men en annan verklighet än den kaffedoftande bild av vardag som Kristdemokraternas ledare brukar försöka frammana.
I stället handlar det om en välfärdssektor på reträtt, arbetslöshet, trångboddhet och avfolkning. Om ett utanförskap som har mycket lite gemensamt med dagens jakt på sjuka och arbetslösa. Men inte bara om det. I mötet med människor framträder också viljan till förändring, till medverkan och delaktighet. Precis det som inte kan rymmas i rena siffror.
Och kanske är det precis där det senaste numret av Tvärdrag säger något, i utrymmet mellan det som skulle kunna vara, och det som faktiskt är. I klyftan mellan engagemanget och vanmakten, och mellan möjligheter och förutsättningar.
I insikten om att det skulle kunna vara annorlunda.