Nedrustningen blir Obamas huvudvärk
Den vanliga uppfattningen i årskrönikor över internationell politik har varit att Barack Obama inte levt upp till förväntningarna. Lite skadeglatt har man konstaterat att världen kanske var lite mer komplicerad än Obama trodde.
Man får inte vara idealist i politiken. Då blir man genast nedplockad.
Sanningen är förstås att Obama inte nådde alla sina mål. Mellanöstern krisar som tidigare, i Afghanistan har världen fastnat i ett omöjligt krig och den ekonomiska krisen är långt ifrån över.
Men den stora framgången är sjukförsäkringen. När jag läste Harry S Trumans memoarer för en tid sedan slog det mig hur lite som hade ändrats i den politiska debatten sedan 1940-talet. Truman berättar att han ville införa en generell sjukförsäkring, men stoppades av konservativa senatorer och en mäktig läkemedelsindustri.
Det tog alltså mer än 60 år innan någon lyckades. Och då fick Obama ändå göra kraftiga eftergifter åt antiabortrörelsen, som krävde att aborter inte skulle omfattas av den nya försäkringen.
Om det första året var godkänt för Obama, hur blir då 2010?
Ett av de största nya hoten blev uppenbart strax före årsskiftet, och då tänker jag inte på terrorismen i Jemen, utan på det faktum att förhandlingarna om ett nytt nedrustningsavtal mellan USA och Ryssland har kraschlandat.
En av de saker som gjorde Obama unik när han valdes var löftet att arbeta för en kärnvapenfri värld. Ett av hans första beslut var att skrota planerna på en missilsköld i östra Europa. Han tycktes förstå att upprustningen i anarkistiska stater och risken för kärnvapenspridning är direkt länkad till stormakternas politik.
Det gamla Start-avtalet förhindrade inte att båda länderna investerade i sina kärnvapenarsenaler under 00-talet. Men det innebar att det fanns regler.
Avtalet gick ut den 5 december och Ryssland har redan skickat hem USA:s observatörer. Ryssland kommer att utveckla offensiva vapen, sa president Medvedev nyligen i en intervju. Det finns inget annat sätt att försvara landet.
Och i USA har 41 senatorer krävt att USA ska få rätt att modernisera sina kärnvapen, annars godkänner de inte något nytt avtal.
George W Bushs politiska tänkande präglades av det kalla krigets logik. Det ledde till fler konflikthärdar
i världen. Obama är en ny sorts politiker. Under 2010 måste han visa det.