För tungt, Reinfeldt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

31 augusti 2009. Fredrik Reinfeldts retorik balanserar ofta mellan det pretentiöst pompösa och det högtidligt löjeväckande. Den riskabla tekniken nådde ett slags maximum under Moderaternas veckoslutsstämma. Statsministern antydde dels ett samband mellan sig själv och Tage Erlander och dels att Moderaterna skulle erövra rollen som statsbärande parti.

Den första jämförelsen är stor omedveten komik. Ingen politiker skulle kunna vara mer olik Erlander än den småtråkige, självhögtidlige Reinfeldt.

Moderaterna suddar ut historien

Ambitionen att bära staten bör betraktas en aning historiskt. Tiderna vittnar om hur högern bar upp det fördemokratiska, ämbetsmanna-Sverige, ständigt beredd att bekämpa rösträtt, fackliga fri-och rättigheter. Personalallianser ingicks mellan den politiska, klerikala och ekonomiska makten för att försvara klassamhället. Carl Bildts förfäder styrde, reaktionärt och repressivt.

Moderaterna har burit med sig den historien, bekämpat grundläggande sociala reformer, försvarat klassorättvisor, visat sig likgiltiga eller fientliga till internationell solidaritet, exempelvis kamp mot kolonialism och apartheid. Direktörsklubben styrde i decennier över högerpartiet, bestämde dess politik, tillsatte dess ledande män.

Reinfeldt har tagit som en av sina uppgifter att sudda ut den historien. Han ironiserade något hjälplöst om sitt partis kamp mot demokratin. Han refererar aldrig i sina tal till egna föregångare, till Arvid Lindman eller Yngve Holmberg, däremot gärna till socialdemokrater.

Historien är annars en del av partiernas traditioner, lika självklar och avgörande som dess värderingar. Båda faktorerna fungerar som igenkänning som attraktioner för väljare och sympatisörer. Moderaterna har följaktligen alltid varit partiet för de privilegierade, för en överklass.

Ett sådant parti kan aldrig bli statsbärande; valsociologin står i vägen, väljarbasen är för klen. Sålunda definierar Reinfeldt och hans förslagne partisekreterare om partiet, gör det till ”nya Moderaterna”. Som brittiska konservativa en gång med formeln ”one-nation party”.

Reinfeldt: Kavla upp ärmarna

Partiet vill bli socialt och bekymra sig för ”utanförskap” och arbetslöshet. Huvudidén var enkel: öka arbetsutbudet genom att rasera sociala trygghetssystem, slå sönder den fackliga rörelsen, premiera de med jobb och stigmatisera arbetslösa. I dag är utanförskapet större än någonsin i modern tid. En desperet Reinfeldt säger till franska Le Monde: folk måste kavla upp ärmarna och ta sig an okvalificerade låglönejobb. Och sånt behövs det inga språkkunskaper för.

Budskapet knyter an till den grundläggande konservativa drömmen om klassamhället, den lyckliga hierarkin. Den idén bar upp staten – för drygt 100 år sedan.

OS