Hushålls avdrag gör klyftorna djupare
Två socialdemokrater, Mikael Damberg och Eva Nordmark, krävde i förra veckan att avdragen för hushållsnära tjänster ska bli kvar. Det har skapat ett visst rabalder. Det borde det inte göra. Under de femton år frågan om subventioner av privat hemservice har diskuterats har det funnits socialdemokrater – oftast Stockholmsbaserade och alltid förankrade i partiapparaten – som talat för skattestöd till städning.
I huvudsak har argumenten följt två linjer.
Hushållsnära tjänster ska skapa jobb, speciellt för personer som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Just så beskriver också statsminister Reinfeldt systemet.
Om syftet är att underlätta för personer som har långt till arbetsmarknaden är skatteavdrag för hushållstjänster en dålig väg. Många av de jobb som skapas kommer att gå till personer som ändå har förutsättningar att få en anställning.
Det andra argumentet för skattesubventioner av hushållstjänster handlar om att få vardagen att fungera. Om att mötas av ett rent hem, som Maud Olofsson resonerade i valrörelsen.
I Dambergs och Nordmarks tappning gäller det främst barnfamiljernas pressade situation.
Ingen ifrågasätter behovet av stöd i vardagen, för de allt fler äldre, för hårt arbetande barnfamiljer och för andra som pressas hårt.
Problemet är att avdraget för privata hushållsnära tjänster inte tar sådana hänsyn. Systemet kan göras mindre utmanande än i dag, men grunden blir kvar. Vilka som får ta del av de subventionerade välfärdstjänsterna kommer att bero på vem som kan betala, inte på vem som har det största behovet.
För Fredrik Reinfeldt är det inget problem, men det borde det vara för oppositionen.
En tjänstesektor där fördelningen beror på behoven och inte betalningsförmågan, finns redan. Det är så den skattefinansierade välfärden – vård, skola och omsorg – ska fungera.
Därför duger det inte för oppositionen att reducera hushållsavdraget till en konjunkturfråga. Den handlar om jämlikhet och om en oro som många, inte minst kvinnor, känner för en vardag där barnen och de gamla kommer i kläm.
Svaret på den oron är att utveckla hemtjänst, äldreomsorg, dagis och skolor, inte ett hushållsavdrag för de mest välbeställda.
Det borde oppositionen kunna säga.