I framtidsstaden lever vi åtskilda
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-09-10
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
MALMÖ. Hur ska vi leva och bo i framtiden? Att döma av bomässan i Malmö kommer vi att ägna oss mer åt att gå på toaletten än att sova. Varenda lägenhet jag tittar in i har minst två toaletter, oftast tre, fyra. Badrummen är dessutom gigantiska. Betydligt större än de små sovrummen som tycks vara gjorda på undantag.
Mitt hem ett eget Spa? Det tycks vara årets trend. Jacuzzin har en mer framträdande roll än tv-n. Och allt ska visst ske öppet utan hämningar. Vi badar med varandra. Vi skiter inför varandra. Jo, i en av de trendigare lägenheterna saknar alla rum dörrar – till och med toaletterna!
En ren kropp i en låst bostad skulle kunna vara devisen för framtidens boende. Säkerhetssystemen är nämligen lika välutvecklade som tvätt- och badmöjligheterna.
”Det är bara de boende som kan komma in i huset på egen hand. Alla besök måste ske via stora entrén och receptionen, och man släpps inte in förrän besöket är bekräftat av dig eller någon annan i familjen”, står det i HSB:s broschyr om framtidshuset Turning Torso.
Vidare beskrivs hur tv-övervakningskameror gör att vi kan bevaka våra lägenheter på distans via datorn.
För 30 år sedan när det socialdemokratiska kvinnoförbundet diskuterade Kvarteret Framtiden ansåg man att tryggheten bäst värnades genom att se till att så många mänskliga möten som möjligt kunde uppstå. På de färgglada gamla affischerna finns ett myller av socialt liv: lekplatser, skolor, Folkets hus, teater, dansbana. Enda gången jag stöter på ordet gemenskap här på bomässan är i s-kvinnornas och Byggnads gemensamma utställning ”Händelsernas hus”.
På konstmuseet Rooseum inne i centrala Malmö har just utställningen ”Vi – avsiktliga gemenskaper” slutat. Det känns som ett tidens tecken.
”Framtidsstaden är berättelsen om avskildhet och åtskillnad. Där har man lagt större vikt vid uppdelningen och separationen av sopor och avfall än åt mötesplatserna”, skrev Sven Nilsson häromdagen i Sydsvenskan.
I Helsingborg för två år sedan var det kategoriboende och livsstilsdesign som stod i centrum. Malmö fortsätter trenden. De rika ska bo för sig själva. Här behövs inga murar. Framtidsstaden ligger långt bort från den gamla staden. Insyn kan bara ske från havet.
Somliga hävdar att just Malmö behöver den skattekraft som Framtidsstadens höginkomsttagare kan bidra med. Det är möjligt. Men varför har man givit upp den sociala bostadspolitiken, där blandning inte åtskillnad är målet? Varför ska havet bara vara det fina folkets njutning? Borde inte framtidens arkitektur värna solidariteten och gemenskapen?
Vi är experter på det privata. De osynliga murarna växer allt högre. Segregationen blir tydligare för varje ny bomässa.
I Framtidsstaden har man satsat fint på utemiljöerna. Trädgårdar, bersåer och bäckar skapar trivsel. Men även buskagen blir murar. Smala gångar mellan husen befrämjar knappast heller mötet mellan människor.
Jag skulle vilja besöka en bomässa som har det gemensamma som tema. Tänk att få se en ny tuff dagisdesign eller en fritidsgård som harmonierar med himmel och hav eller varför inte ett Folkets hus ritat av Ralph Erskine?