Partiet som havererade

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag inleds en unik process i Stockholms tingsrätt. De som sitter på de anklagades bänk hade tills helt nyligen diskreta men centrala positioner i ett etablerat politiskt parti.

Det folkpartistiska dataintrånget som avslöjades i valrörelsens slutskede ska få sitt rättsliga efterspel.

Intrånget framstår – ännu efter ett halvår – som en av de allvarligaste skandaler svensk politik drabbats av. I sig själv avslöjade det inträffade hur privat karriärlystnad, ny teknik och ett ogenerat politiskt taktiserande riskerar att lösa upp gränserna mellan rätt och fel, mellan mitt och ditt. Men skandalen stannar inte där.

Valde att blunda

De uppgifter ur socialdemokraternas hemliga kampanjplaner som pressekreteraren i folkpartiets ungdomsförbund skaffade fram kom till användning inom folkpartiet. Somliga, som de nu åtalade, valde aktivt att blunda. Andra, som den nuvarande skolministern Björklund, såg till att inte ställa frågor om informationens ursprung.

Partiledaren själv, Lars Leijonborg, hoppades in i det längsta att tvetydiga svar och halvsanningar skulle få skandalen att glida förbi utan att träffa hans närmaste medarbetare, som partisekreteraren Johan Jakobsson.

Dataskandalen visar hur ett helt parti, kanske också en politisk kultur, kan tappa den moraliska kompassen.

Den insikten finns redan i den interna etikkommission som folkpartiet tillsatte efter skandalen.

Hierarktiskt ledarskap

Kommissionens rapport som publicerades i december är en svidande vidräkning med förhållandena i det egna partiet. Det talas om hierarkiskt ledarskap, en kultur av tystnad och att taktiken ofta överordnats ideologin.

Det vore besvärande för vilket parti som helst. För ett idéparti som folkpartiet är det förödande.

Att de interna kraven på Leijonborgs avgång ännu är begränsade kan bara förklaras av att han kunnat ta sin tillflykt till utbildningsdepartementets relativa trygghet.

Ändå vore det ett misstag att enbart se dataskandalen som en fråga för folkpartiet. De interna förhållanden som skandalen avslöjat finns, i skiftande grad, i alla partier.

Lockande genvägar

Modernt kampanjarbete riskerar att skapa maktkoncentration, och fokus på målgrupper tränger ideologin åt sidan. Dessutom kan kraven på snabbhet och önskan att vinna en massmedial debatt göra det lockande att ta genvägar.

Kortsiktigt kan det ge framgångar, som för folkpartiet i valet 2002. Långsiktigt är dock riskerna enorma, för demokratins trovärdighet.

De juridiska frågor det folkpartistiska dataintrånget väckt kommer så småningom att besvaras av tingsrätten.

De politiska måste däremot fortsätta att ställas om och om igen. I folkpartiet, men också i hela det demokratiska samhället.

IP