Försvaret är mer än ”teknik och muskler”
Vi åkte till Berga örlogsbas för att prata med dem som gör jobbet
BERGA. Hårsfjärdens glittrande vatten är svensk sommar när den är som vackrast. Inbäddad i grönskan där land möter hav ligger Berga örlogsbas, en av de viktigaste delarna av det svenska försvaret. Här tränas landets mest mytomspunna soldater, kustjägare och attackdykare.
Chefen för Amfibieregementet, överste Patrik Gardesten, vill först visa Vanheim, ett traditionshus där även örlogsbasens kapell ligger.
– Vi utbildar hela människor. Har man varit ute i skarpa insatser vet man att alla reflekterar. Så att utbilda stridsförband handlar om mer än teknik och muskler. Det är därför är den militära själavården så viktig.
I kapellet finns även minnestavlor för de som omkommit i tjänsten.
Jael Ahlin är regementets präst sedan ett och ett halvt år. Hon har två gånger tjänstgjort med den svenska militära insatsen i Mali.
– När man är ute i fält, vid korum i fält, är det ganska många som kommer. Även om det förstås är frivilligt, säger hon.
I juni råder ännu ett visst lugn på Amfibieregementet. Men om en månad rycker 300 nya rekryter in, två tredjedelar här på Berga och ytterligare en tredjedel i Göteborg. Patrik Gardesten är hoppfull inför framtiden.
– Mina företrädare fick jobba med begrepp som ”övertalighet” och ”turordningskretsar” och för att behålla sin personal. Jag måste planera för tillväxt.
Han beskriver det som en paradox.
– Vi upplever medvind för att säkerhetsläget blivit så mycket sämre, så mycket mer oförutsägbart. Det är ju inget vi önskar.
Amfibieregementet är en del av Marinen och på Berga huserar även Fjärde sjöstridsflottiljen, två hemvärnsbataljoner och en del annat. Två Visbykorvetter ligger vid kaj tillsammans med ett stort antal av amfibieregementets stridsbåt 90,
Utbildningen är tuff, oavsett om det gäller amfibiesoldater, båtförare, kustjägare eller attackdykare. I fjol återaktiverade regeringen värnplikten och Patrik Gardesten tycker att det har fungerat bra.
På just Amfibieregementet har många soldater och officerare även internationell erfarenhet. Det tycker Patrik Gardesten är viktigt, inte minst för att få folk att stanna kvar.
– Tänk att vara fotbollsspelare men aldrig få spela en match.
Politikerna hängde inte med när omvärlden förändrades. Så sent som 2011 kom ryska soldater från 336:e Marininfanteribrigaden i Kaliningrad på vänortsbesök till Berga. Detta trots att Ryssland tre år tidigare hade fört krig mot Georgien. Men sedan den ryska invasionen i Ukraina 2014 är alla illusioner bortblåsta.
– Om vi får i uppgift att hindra någon från att ta sig fram genom skärgården så kommer den inte fram. Problemet är att vi bara kan göra det på en plats. Annars måste vi flytta hela förbandet, säger Patrik Gardesten.
I maj kom Försvarsberedningen med sin rapport "Värnkraft" om det militära försvaret inför nästa försvarsbeslut.
”Försvarsberedningen anser att Västkusten och Göteborg kräver kvalificerade amfibieförband bl.a. för att bidra till att försvara och skydda de viktiga förbindelserna västerut. Därför ska en ny amfibiebataljon etableras i Göteborg”, skriver de.
I dagsläget finns bara en amfibiebataljon så beredningens förslag innebär nästan en fördubbling. Det blir i så fall Patrik Gardestens uppgift att utbilda de nya soldaterna.
Men han tror inte rekryteringen kommer att bli något problem, Amfibieregementet är populärt.
Vad är det som lockar?
Han ler och lägger upp sin gröna basker på bordet.
– Dels handlar det nog om den kustnära miljön. Det finns även goda möjligheter att delta i utlandsstyrkan. Men även om den gröna baskern, säger han.
Den kustnära striden har urminnes rötter, från vikingar till dagens amfibiesoldater är det samma fjärdar, klippor och skär det handlar om. 1902 bildades kustartilleriet och 1944 köpte staten Berga säteri och flyttade ut dåvarande örlogsskolan från Skeppsholmen i Stockholm. Attackdykare började utbildas 1955 och kustjägare ett år senare. Och på den vägen är det.
I början av 2000-talet avvecklades större delen av kustförsvaret med sina bergrum och fasta artilleri. Dels för att Rysslands försvar låg för fäfot och dels för att den tekniska utvecklingen gjorde allt fastskruvat och insprängt till lätta måltavlor för flyganfall och kryssningsrobotar. Under det första Irakkriget 2003 blåste USA med modern teknologi enkelt bort Saddam Husseins stora men ålderstigna försvar.
Sedan Ukrainakriget började har politikerna varit överens om att återuppbygga försvaret. Man har inlett ett nära samarbete med Finland och länder som Storbritannien, USA och Tyskland.
På Amfibieregementet arbetar man med Nylands brigad, ett finskt förband med svenska som modersmål. Från Berga är det faktiskt närmare till Finland än till Göteborg.
– Både officerare och soldater känner varandra vid förnamn, säger Patrik Gardesten.
I maj sprack den politiska enigheten om försvaret, Socialdemokraterna backade i sista stund om finansieringen.
I ”Värnkraft” är kärnan en ökning av försvarsutgifterna till 1,5 procent av BNP, ungefär 84 miljarder. Men det är egentligen bara minimun, på sikt behöver Sverige ligga på samma nivå som vår omvärld och då krävs omkring 2 procent.
I höstens budgetförhandling måste de första stegen tas och eftersom både C och L kräver höjningar är alternativet förmodligen en regeringskris.
Det går att lösa om man vill. Att Sverige fortsätter betala av vår nästan obefintliga statsskuld är ekonomiskt obegripligt. Liksom att vi i princip inte har några kapitalskatter längre. Pengar finns.
Bråket är inte bra. Ett litet land behöver blocköverskridande samarbete i försvars- och säkerhetspolitiken. Så även på politisk nivå borde det handla om "mer än teknik och muskler". Framtidstro är en färskvara.
De unga värnpliktiga som rycker in i sommar på Berga och andra förband måste få känna att samhället uppskattar deras insats. För de behöver följas av många fler.
På andra sida Östersjön är ingen ljusning i sikte.