Skyll tågets urinlukt på KD:s Andreas Carlson
Att resa med SJ är som att sitta i en tidsmaskin
Det luktar urin i kupéerna på nattågen i norra Sverige. Vagnarna är också smutsiga, sunkiga och slitna. Det menar städexperter som Trafikverket anlitat för att göra oanmälda inspektioner.
Att tågbolag slarvar med underhållet är inget ovanligt. SJ har återkommande dömts till dyra viten för trasiga toaletter och stopp i avlopp. Problemen med dåliga kupémiljöer finns såklart också på fler sträckor än nattågslinjerna. Runt om i landet sitter folk och muttrar.
Den som exempelvis rest med SJ:s tåg på Dalabanan mellan Mora och Stockholm vet hur det kan vara. Sträckan trafikeras av vagnar utan AC, så på sommaren blir det bastuvarmt. Att bistron är öppen har blivit mer undantag än regel. Fungerande wi-fi går såklart inte ens att drömma om.
Som en tidsmaskin
Genom skyltar får passagerarna information om att toaletterna ”får användas även när vagnen står på station”. Tåget är alltså från den tiden då det var en modernitet att slippa skita genom ett hål rätt ut på spåret. Att resa med SJ är som att sitta i en tidsmaskin.
Vem ska vi skylla allt detta på? Jo, infrastrukturminister Andreas Carlson (KD). Eller ja, han och många av hans företrädare. Svensk politik har länge investerat alldeles för lite i järnväg och tappat kontroll över marknaderna för tågtrafik och underhåll.
Konsekvenserna av det är tydliga. Tågpunktligheten var ifjol den sämsta på över ett decennium. Det är så fullt i spåren att det inte går att bedriva effektivt underhåll. Den viktiga Malmbanan är i så uselt skick att gruvbolaget LKAB inte kan frakta samma malmvolymer längre utan istället måste dra ner på produktionen.
Staten måste ta kontroll
I förra veckan meddelade SJ att pendlingslinjen mellan Uppsala och Stockholm läggs ner, vilket kan få negativa ekonomiska konsekvenser för regionen.
Sverige befinner sig i ett tåghaveri. Hela 75 procent av landets järnvägsanläggning är över 100 år gammal. Industrier och företag överväger att lägga sin verksamhet i andra länder. Urinlukten i kupéerna är bara pricken över i:et.
Ska vi bli ett fossilfritt välfärdsland krävs nya stambanor, fler spår, bättre underhåll och moderna vagnar. Staten måste ta kontroll och göra nödvändiga låneinvesteringar. Satsningar på järnväg och tåg kommer betala igen sig i form av ekonomisk utveckling.
Regeringen skrotar satsningar
Dessvärre har Tidöregeringen börjat mandatperioden med att göra motsatsen. Viktiga utbyggnadsplaner har skrotats. Till exempel har planeringen för centrala systemavsnitt i de nya stambanorna mellan Linköping och Borås samt Hässleholm via Jönköping avbrutits. Satsningarna som presenterats i höstens budget räcker inte på långa vägar.
Ska svensk ekonomi klara klimatomställningen måste vi få moderna och tillförlitliga järnvägsförbindelser. Om fler ska välja bort flyg och bil är ett bra första steg att se till så att tågen inte luktar piss.