Gräsligt för vår industri
Just nu plockas monteringsbandet på Stigas fabrik i Tranås ner. Efter semestern skickas den till Italien och fabriken i Campigo där det är meningen att gräsklipparna ska monteras i framtiden.
Ledningen för koncernen, Global Garden Products, hoppas spara pengar genom att koncentrera produktionen. Att det blir den lönsamma Tranåsfabriken som offras beror i alla fall till en del på att det är billigare att lägga ner i Sverige än i Italien.
Enligt facket på Stiga är det däremot tveksamt om den långsiktiga besparingen verkligen blir av.
Tranås inte unikt
Det som händer i Tranås är inte unikt.
Ändå har svensk fackföreningsrörelse behållit sin positiva inställning till strukturomvandling. Men inte villkorslöst.
Om de anställda ska acceptera att jobb försvinner måste det finnas ett fungerande trygghetssystem och en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Dagens arbetslöshetsförsäkring, där en minoritet av de arbetslösa får ersättning och ännu färre har ett rimligt inkomstskydd, skapar inte den tryggheten.
Af ger ingen hjälp
Många upplever dessutom att Arbetsförmedlingen – på regeringens uppdrag – ägnar mycket energi åt att kontrollera, men att arbetslösa knappast får hjälp att hitta ett nytt jobb.
Resultatet blir att motståndet mot förändringar hårdnar.
”Jag förstår att man tycker det”, sa IF Metalls ordförande Anders Ferbe i början av sommaren till Dagens Arbete.
Arbetsmarknadspolitik räcker inte för att Sverige ska fortsätta att vara ett samhälle som klarar omställning.
Det behövs också en näringspolitik också, och utvecklingsmöjligheter.
I USA och Europa pratas det nu om en återindustrialisering. Samtidigt har vi i Sverige en statsminister som lättvindigt talar om industrin som ”basically gone”, en näringsminister som betraktar sänkta krogpriser som sin viktigaste uppgift och en finansminister som tycker att näringslivet – eller i alla fall Svenskt Näringsliv – är ett särintresse.
Se på Tyskland
Medan till exempel tyska politiker under industrikrisen 2008–2009 gjorde stora insatser för att rädda industrijobben för framtiden, var den svenska regeringen passiv eller ointresserad.
De där månaderna försvann omkring 100 000 svenska industrijobb.
Industrin är fortfarande grunden för Sveriges välstånd, men frågan är om vi håller på att missa dagens industriella tillväxt.