Visst är avtal bättre än lagar – ibland

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag arrangerar sex fackförbund demonstrationer för kollektivavtalen på många platser. Men också arbetsgivarsidan brukar försvara ”den svenska modellen”.

I sina dagliga utskick har Svenskt Näringsliv tävlat med facket i uppskattning av systemet med kollektivavtal, men utan statlig inblandning. I synnerhet när rättigheter för deltidsanställda kvinnor eller tillfälligt anställda ungdomar kommer på tal.

Avtal är bättre än lag, brukar det heta.

Alldeles ovillkorlig är kanske ändå inte direktörernas entusiasm. Frågan om en statlig inkomstpolitik och statligt reglerad minimilön lever hos Svenskt Näringsliv på Storgatan. Det får jag klart för mig när jag lyssnar på Sverker Rudeberg, ansvarig för arbetsmarknadsfrågor på EU-nivå.

–Vi brottas med frågan men har ännu inte bestämt oss, säger han på sin lätt lillfingerviftande direktörssvenska.

Möjligen är frågan om lag eller avtal inte bara en principsak. Kanske handlar det lika mycket om vad som står i avtalen, och om vem som stiftar lagarna.

Trots att ett engelskt laboratorium nu bekräftat att det är det farliga H5N1-viruset som drabbat Sverige tycks den värsta paniken ändå avta. För oss som inte delar bostad med höns lär risken att bli smittad vara mindre än att träffas av blixten.

Mitt i krigsrubrikerna fick jag dock häromdagen syn på min vän, kommunalrådet i Oskarshamn, Peter Wretlund. På omisskännlig småländska och med svårbegripliga liknelser förklarade han läget under kontroll, trots internationellt nyhetspådrag, direktsändande tv och fem döda viggar.

Kanske är det just detta som saknas när den svenska offentligheten ska hantera kriser. Tänk om regeringen mitt i tsunamikatastrofen haft tillgång till ett kommunalråd, garanterat utan me-dieträning eller pressavdelning, som kunnat förklara att det gjordes som skulle göras. Och som dessutom kunnat se till att det var sant.

På ABF-huset i Stockholm diskuterades folkrörelserna i onsdags. Problem och möjligheter – historiskt och i framtida.

Folkrörelserna professionaliseras. Medlemskapet förlorar i betydelse, men inte aktiviteten eller viljan att delta. Dagens folkrörelser blir bara allt mer beroende av statens och kommunernas stöd.

En statlig utredning funderar just på frågan. En samlad folkrörelsepolitik utlovades prompt av utredningens sekreterare från justitiedepartementet.

”En samlad folkrörelsepolitik”...

Låter inte det en smula ryskt?

Erik Amnå, folkrörelseforskare och sekreterare eller sakkunnig i åtskilliga statliga utredningar på området, sammanfattade läget.

–Det är inte medlemmar som efterfrågas, det är aktivister.

Folkrörelserna som städhjälp i en välfärdsstat som hotar falla sönder.

Kanske Ronny Ambjörnsson, idéhistoriker från Umeå som i en banbrytande liten bok från Holmsund skildrat det inre livet i folkrörelserna, sammanfattade problemet bäst:

– Folkrörelserna förenades av de maktlösas protester mot överheten. När det är makten som ställer krav på de maktlösa blir situationen väldigt annorlunda.

De maktlösas protester finner alltid sin väg. Frågan är om det blir genom folkrörelserna.

Dagsmeja och takdropp. Till sist går det att ana de små moränåsar snövallarna kommer att lämna efter sig när de smälter. Om en månad spelar Degerfors mot Väsby på Stora Valla.

Det blir vår i år också.

Ingvar Persson