Näringsminister inget deltidsjobb

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

3 OKTOBER 2011. Regeringsombildningen

I dag börjar den första hela ­arbetsveckan för de två nya statsråden i Fredrik Reinfeldts regering. Det blir bråda dagar för Annie Lööf och Lena Ek som på var sitt håll ska ta kommandot över sina departement och hitta sin roll i regeringen.

För miljöministern blev det en flygande start. Lena Ek har skissat på en politisk att-göra-lista, berättat om sina erfarenheter som förhandlare och gett intervjuer.

Centerns försök att återerövra positionen som borgerlig­hetens gröna röst väcker ­intresse.

Det gör däremot inte den nya näringsministern.

Märklig devalvering

Visst, Lööf som person utgör inte längre någon överraskning. Vi visste att hon skulle stå på podiet tillsammans med ­Fredrik Reinfeldt i torsdags.

Men vi visste inte att hon skulle bli näringsminister och vi vet fortfarande inte vad hon tänker sig att uträtta. För fem år sedan tog Maud Olofsson jobbet därför att det traditionellt är ett av regeringens tyngsta. Nu låter det nästan som om Lööf valt posten för att få tid över till annat. Som att åka på centermöten.

Det är en märklig devalvering av en ministerpost med ansvar för grunden i den svenska ekonomin.

Inget ensamt ansvar

Näringsministern är naturligtvis inte ensam ansvarig för villkoren för företagande och tillväxt. Den kanske viktigaste förutsättningen – tillgången på kompetent arbetskraft – ska skötas av arbetsmarknadsministern. Kommunikationer och transporter är en uppgift för ­infrastrukturministern – en post som Centern diskvalificerat sig från efter Åsa Torstensons olyckliga år i regeringen.

Statens eget företagande har redan lämnats över till finansdepartementet och energi­försörjningen väljer Lööf att ge till Anna-Karin Hatt.

Måste ingjuta förtroende

Ändå är det just närings­ministern som till sist måste ­representera regeringen i frågor som handlar om tillväxt, jobb och välstånd. Det är hon som ska ingjuta förtroende hos företagsledare och investerare, och det är hon som måste få ­olika samhällskrafter att dra åt samma håll.

Och det är – som vi sett under bilkrisen – näringsministern som tvingas hantera strukturomvandlingen i näringslivet.

Det låter inte som en deltidssyssla, allra minst för någon som saknar egen erfarenhet av området.

Nu är centerledaren chef för Näringsdepartementet. Det är hennes uppgift att visa att regeringen har en näringspolitik som sträcker sig längre än rut-avdrag och sänkt restaurangmoms.

Räkna med att det blir ett heltidsjobb.