Vi firar mångfald i dag – inte enfald
6 JUNI 2011. Nationaldagen
”Vi firar alla helger”. Det var budskapet från Coop vid Eid al-fitr, festen som avslutade den muslimska fastemånaden Ramadan i fjol. På hemsidan kunde man läsa recept på bland annat fyllda dadlar och lamm i kardemummasås. Sortimentet utvecklades. Försäljningen gick upp.
Konsumentföreningen Väst skrev, när satsningen påbörjades: ”I grunden innebär detta att en bortglömd marknad integreras. Förutom att nå nya kundgrupper är syftet också att bredda vår matkultur.”
Kritiseras från höger
Läser man borgerliga tankesmedjan Timbros omdiskuterade rapport ”Integration eller assimilation?” från i våras, får man känslan att de tycker Coop gör fel.
De vill ersätta integrationspolitiken med assimilation. I stället för ett mångkulturellt samhälle ska ”dom” anpassa sig till ”oss”.
Med det synsättet borde Coop sälja fläskkotletter vid Ramadan i stället.
Rapportförfattaren Andreas Johansson Heinö har doktorerat i statsvetenskap med avhandlingen: ”Hur mycket mångfald tål demokratin?”.
På Newsmill beklagade han sig över att det nästan inte finns någon i Sverige: ”… utanför Sverigedemokraterna som förespråkar assimilation.”
Det är inte så konstigt. ”Assimilation” betyder enligt Nationalencyklopedin att invandrare: ”... helt överger sin egen kultur, så att ursprungliga kulturskillnader försvinner.” Exit Ramadan, hej fläskkotlett.
Inom ”forskningen” har man hittat på en egen definition men alla förstår vad man menar ändå.
Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen i höstas har integrationsdebatten i Sverige förändrats. En kritik från höger av det mångkulturella börjar få fäste. Det är en ny akademisk överbyggnad på en mycket gammal europeisk debatt.
”Multikulti” dödförklarat
I andra länder har utvecklingen gått längre.
I Tyskland slog förbundskansler Angela Merkel från CDU i slutet av förra året fast att: ”Mångkulturen har misslyckats totalt”.
Partiledaren för hennes bayerske systerparti CSU Horst Seehofer fyllde i: ”Multikulti är död”.
Nu ska invandrare lära sig ”tysk livsstil” i stället. Vad det nu är.
I Storbritannien har de konservativa länge flirtat med främlingsfientliga stämningar. I ett uppmärksammat tal i februari, samtidigt som extremhögern i English Defence League höll möte i Luton, tog partiledaren David Cameron ställning mot statlig multikulturalism.
Egentligen inget nytt ställningstagande men den signal han ville sända, och de opinioner han ville nå, var de samma som Angela Merkel.
I Danmark har övriga partier länge anpassat politik och retorik till främlingsfientliga Dansk Folkeparti. Signaler kommer nu från Norge om samma utveckling. I Finland blev motsvarande parti, Sannfinländarna, ett av de stora partierna i valet nyligen.
Alliansens femte parti
Sverige leds av en minoritetsregering med passivt stöd från Sverigedemokraterna. De röstar i nio av tio avgörande voteringar med regeringen och agerar i praktiken som alliansens femte parti.
Mot denna bakgrund är den nya borgerliga kritiken av det mångkulturella samhället logisk. Även om det ilsket förnekas växer en gemensam samhällskritik fram.
I februari kom den danske journalisten och krönikören på Jyllands-Posten Mikael Jalving ut med boken ”Absolut Sverige”.
Jalving reste i Sverige valåret 2010. Undertiteln är ”En resa i tystnadens rike” vilket också är bokens bärande tes. I Sverige får man bara säga det ”politiskt korrekta”. Därför är tystnaden öronbedövande. En ganska svag tes i en bok byggd på intervjuer med diverse frispråkiga debattörer.
Vill stå oemotsagda
Tankefiguren förenar många borgerliga debattörer med Sverigedemokrater och andra högerextrema grupper. Att någon förbjuder kritik av mångkultur och islam. Att man därför gör en frihetsgärning genom att våga diskutera frågorna.
Det man egentligen kräver är rätten att kritisera andras livsstil och religion utan att någon säger emot.
I dag firar Sverige nationaldagen. Med mycket att fira. Sverige representerar på många sätt ett knippe värderingar att vara stolt över. Modernitet, öppenhet, individuell frihet, jämlikhet, nyfikenhet på andra och omvärlden.
Öppenhet är framtiden
Det är dock inte detta Sverige som den borgerliga idédebatten hämtar näring ur, utan ett ”vi” definierat i motsättning till ett ”dom”.
Men att säga ”stoppa världen, jag vill hoppa av” känns som en dålig strategi inför framtiden.
Utveckling och öppenhet är vår framgångsaga. Inte isolering och inskränkthet. I det Sverige som tillhör framtiden firar folk vilka högtider de själva vill.
Även nationaldagen.