Snabbtågen måste lämna perrongen
Det är dags för avgång
Sverige behöver nya järnvägar mellan de största städerna. De måste dessutom finansieras på ett sätt som gör att byggena kan göras fort och som inte betyder ett idiotstopp för upprustningen av järnvägsnätet i resten av landet.
Det borde vara självklara utgångspunkter när regeringen och januaripartierna diskuterar den infrastrukturproposition som ska komma i början av april.
Frågan om nya snabba stambanor för att binda samma Stockholm, Göteborg och Malmö med varandra och med andra befolkningsstäder i Syd- och Mellansverige har ältats tillräckligt många gånger. Naturligtvis ska städer som Borås ha en station och naturligtvis ska snabbtågen kunna köras i hög hastighet
Om bygget kan bli klart ännu fortare ifall rälsen läggs på en bro som ett byggbolag föreslog i förra veckan, så mycket bättre.
Faktum är ju att miljöpartisten Karin Svensson Smith redan 2015 utan att fråga om lov nästan var på väg att hand teckna kontrakt om ett sådant bygge med Kina.
Behovet av underhåll och upprustning är enormt
Själv känner jag att det nog var tur att inte Svensson Smith fick ta hand om affären, men det är dags att fatta ett beslut.
Samtidigt vet vi att behovet av underhåll och upprustning av det övriga järnvägsnätet är enormt. Under det senaste året har resandet som bekant varit minimalt, men den situationen kommer förhoppningsvis så småningom att vara över. Då är vi tillbaka i samma helvete av signalfel, nerrivna kontaktledningar och alldeles oförklarliga förseningar som tidigare.
Alla som, precis som jag, brukade göra fler resor i veckan innan pandemin vet precis vad jag talar om.
Dessutom handlar järnvägens status inte bara om passagerare. Tåg som kommer fram är en pulsåder för industrin och för hela den svenska ekonomin.
I klartext kan det bara betyda en sak. Staten kommer att behöva låna pengar för att bygget ska kunna gå tillräckligt snabbt. Det är också precis vad alla tunga remissinstanser säger till regeringen. Halvfärdiga järnvägar ger ingen samhällsnytta alls.
Coronakrisen har visat att den svenska staten kan låna pengar. Fundamentalisterna när det gäller budgetregler skulle hävda att det är resultatet av tidigare överskott och att vi därför inte ska ta nya lån.
Det är ett argument som inte har bäring på bygget av nya stambanor. Här pratar vi om en investering, ett sätt att skapa nya förutsättningar för att Sverige ska växa och människor utvecklas.
Dessutom kommer nya järnvägar att bidra till klimatomställningen. Det är precis sådant vi ska låna till.
Det utrymme som finns behövs som sagt dessutom för underhåll och upprustning av dagens järnvägsnät.
Att få Magdalena Andersson att se de sambanden är kanske inte den enklaste uppgift infrastrukturminister Tomas Eneroth har haft. Men det måste göras.
Det är dags för avgång.