Inte ens järnvägstaxin kan hålla tidtabellen
Klockan har precis slagit sex på morgonen och i snögloppet på Ställdalens station väntar faktiskt den utlovade ersättningsbussen. Chauffören uppmanar oss muntert att njuta av utsikten.
Utanför fönstren är det mörkt som i en kolkällare. Ärligt talat känns det inte som någon förlust.
Jag är på väg mot Falkenberg för att lära mig mer om Vindkraftens praktiska förutsättningar. Hur ser framtiden ut, vilka teknikgenombrott är på väg och vad säger människor som får kraftverk till grannar?
Tjugominuter tidigare hade jag mötts av beskedet om ersättningstrafiken mellan Ställdalen och Frövi när jag kom till stationen för att ta det riktigt tidiga morgontåget. Tydligen var det ett planerat banarbete som tagit oplanerat lång tid.
Enligt informationstavlor och appar skulle vi kunna hålla tidtabellen hyggligt och jag skulle kunna byta till mitt tåg västerut. I verkligheten inser alla som tvingats ta en buss som ska in och hämta upp folk på varje järnvägsstation att det inte skulle fungera.
Naturligtvis missade jag anslutningen i Hallsberg. Där landade jag dessutom i ännu ett trafikkaos. Tydligen hade någon signal, eller om det var en växel, gått sönder i Flemingsberg. Tågvärden, som såg min uppgivenhet, försökte till och med boka en taxi för den 35 mil långa resan mellan Hallsberg och Falkenberg.
Jag skulle verkligen inte vilja ha hennes jobb.
Någon taxi dök aldrig upp utanför stationen och kanske var det lika bra. Drygt fyra timmars resa i bil på såphala vägar kan jag leva utan.
Järnvägen i Sverige känns fortfarande inte pålitlig
Reportaget om vindkraften får vänta men en dag kommer det, bara tågen går.
Under tiden har den här morgonen påmint mig om några saker. Järnvägen i Sverige känns fortfarande inte pålitlig. Jag vet att Trafikverkets siffror visar att tidspassningen blivit bättre och jag känner många som efter någon enstaka tågresa förtjust konstaterat att de visst kom fram i tid.
Visst, oftast går tågen i tid. Men efter 20 år som pendlare och massor av jobbresor på järnväg vet jag också att tåg blir försenade, och att det är precis de där gångerna man kommer ihåg.
Det andra jag inser är att det antagligen blir sämre innan det blir bättre. Att jag är strandsatt i Hallsberg beror ju just på ett banarbete som visserligen dragit ut på tiden men som inte desto mindre säkert måste göras.
Så är det på många håll.
Till sist tänker jag där jag står utanför stationshuset i Närke att även om politiker helst pratar om snabbtåg och nya stambanor är det svenska järnvägsnätet mer än så.
Sträckan mellan Ställdalen och Frövi är till exempel avgörande för industrier som ABB och SSAB. Här rullar en stor del av den svenska exporten, och på sätt och vis är det kanske minst lika viktigt som att jag kommer till Falkenberg.