Bygg snabbspår och sluta dumsnåla
1856 satt den nybakade liberale finansministern Johan August Gripenstedt och funderade på hur han skulle finansiera utbyggnaden av järnvägen i landet. Två år tidigare hade riksdagen beslutat att det var statens uppgift. I decennier var lånekostnaderna kungadömet Sveriges största utgift.
Det fanns naturligtvis de som sa att järnväg, vad ska det vara bra för? Så fort behöver ingen resa! Det blir för dyrt, och dessutom har vi just byggt klart Göta kanal!
I dag är det få som säger att det var en felsatsning att bygga järnvägen. För att finansiera den ofantligt dyra investeringen beslutade finansminister Gripenstedt att ta upp lån. Han var på detta sätt en slags keynesian, med insikten att Sveriges modernisering hängde på detta.
Vår tid saknar sådan gripenstedtsk insikt. I stället har en slags missmodets och hopplöshetens tyranni sänkt sig över våra rikspolitiker.
Just nu håller nämligen regering och riksdag på att smula sönder de färdiga planer som under flera år tagits fram inom ramen för Sverigeförhandlingen för att bygga höghastighetsbanor och uppgradera järnvägen. Hela infrastruktur-Sverige står redo att bygga nya moderna höghastighetsbanor för 320 km i timmen så det tar 2 timmar mellan Stockholm och Göteborg och 2,5 timme mellan Stockholm och Malmö.
Men nu när svenska staten får betalt för att låna, när byggkonjunkturen viker, klimatfrågan och Greta bankar på porten, järnvägen faller samman och godstrafiken tvingas gå på lastbil för att det är fullt på järnvägen, så har det spridit sig en vansinnig mytbildning om att höghastighetsbanor blir för dyrt.
Enligt Trafikverket kostar nya stambanor för 320 km/h mellan Stockholm och Göteborg och vidare till Malmö 230 miljarder. Nu bör man låna till just järnvägsinvesteringar, som skrivs av under decennier. Men om Magdalena Andersson är så idémässigt rigid att denna tanke är omöjlig att ta in då kan staten med de helt vansinniga överskott som finansdepartementet skissar på denna mandatperiod, hör och häpna, betala denna järnvägssatsning.
Utan att låna och utan att höja skatten och fortfarande betala av 200 miljarder på statsskulden.
Problemet är inte att vi inte har råd utan att regeringen inte vill.
I stället målas nu upp en falsk motsättning mellan att å ena sidan förstatliga och kraftfullt öka investeringarna i järnvägsunderhållet och att å andra sidan bygga dessa nya höghastighetsbanor. Genom att bygga höghastighetsbanor frigörs kapacitet på det befintliga nätet för framförallt regional- och godstrafik.
När restiden med tåg rör sig ner mot 2 timmar utraderas inrikesflyget som alternativ. Men då måste tågen gå riktigt snabbt. Minst 320 km/timme och inte som en del snåljåpar vill, sänka hastigheten på den nya stambanorna så de bara går omärkligt snabbare än dagens X2000.
Dagens S-regering borde försöka bli lika modern som Johan August Gripenstedt.