Selimović borde se sig i spegeln
Aftonbladets ledarsida i allmänhet och undertecknad i synnerhet har fjärrstyrt en borgerlig och en socialdemokratisk regering och tystat en hel journalistkår. Vi ligger bakom Sverigedemokraternas framgångar och Sveriges allt mer stängda gränser.
Det menar Jasenko Selimović, före detta intellektuell och numera EU-parlamentariker för Liberalerna i en stort uppslagen text i Dagens Nyheter.
Tror jag i alla fall. Selimović bygger sin tes på ett enda, tre år gammalt exempel.
Jag ska ändå göra ett försök att svara på det jag tror att han anklagar mig för.
Först lite om Jasenko Selimović, eftersom han väljer att tona ner sin egen person i det han kallar ”berättelsen om ett kollapsande politiskt samtal”.
Selimović var statssekreterare åt integrationsminister Erik Ullenhag mellan 2010-2014. Det innebär att han i regeringen Reinfeldt var högsta politiska tjänsteman med ansvar för integrationsfrågor och därmed en av Sveriges absolut tyngsta makthavare på området.
Under Reinfeldts år vid makten ökade segregationen i den svenska skolan och bostadskrisen exploderade. Sverigedemokraterna gick från att vara utanför riksdagen till att bli landets tredje största parti.
Samtidigt sänktes skatterna med 140 miljarder kronor.
Detta var också den regering som slöt en migrationsuppgörelse med Miljöpartiet och vars statsminister Fredrik Reinfeldt kombinerade en politik för ökade klyftor med att be svenska folket att ”öppna sina hjärtan”.
Man kan tänka sig att Selimović i en text om de senaste årens migrations- och integrationspolitik skulle reflektera över något av detta. Men den politiska verkligheten eller det egna ansvaret är inget Selimović är intresserad av.
För att besvara frågan om Aftonbladets ledarsidas roll, så gjorde vi under denna tid ungefär följande analys:
Ökande sociala klyftor är ett av de största hoten mot den svenska samhällsmodellen, som bygger på tillit och jämlikhet. Den politik Alliansen förde bäddade för ökade spänningar, orättvisor och missnöje.
Vi pekade därför på konsekvenserna av Alliansens politik, och lade fram förslag på hur trygghet och sammanhållning skulle kunna stärkas. Samtidigt kritiserade vi Socialdemokraterna för att inte tillräckligt tydligt utmana Reinfeldts omdaning av Sverige. Vi har sökt en höger-vänsterkonflikt i den ekonomiska politiken, och i första hand velat diskutera integrationsutmaningar och ökad otrygghet utifrån ett klassperspektiv – eftersom vi tror att sociala och ekonomiska maktstrukturer är centrala.
Vi har under de senaste åren varit vaksamma på och djupt oroliga för en dansk utveckling där media och det politiska etablissemanget skulle skylla på sociala problem och spänningar på invandrare och där politiken i allt högre grad skulle präglas av rasistiska föreställningar.
En smärtpunkt för Selimović verkar vara att vi – bland många andra - kritiserade frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?” som Agendas programledare ställde i en partiledardebatt 2012.
2012 landade antalet beviljade uppehållstillstånd på 17 407 personer. Så nej, det fanns inget hållbart ekonomiskt eller kapacitetsargument för att Sverige inte skulle ”tåla” invandringen. Frågeställningen hade uppenbart utgångspunkten att invandrare per automatik bar med sig problem till Sverige.
Det höll inte jag med om. Därför skrev jag en ledarartikel med följande slutsats: ”1 857 549 personer i Sverige är antingen födda utomlands, eller har två föräldrar som är det. Det är en femtedel av Sveriges befolkning. Denna grupp människor bestående av personer med olika bakgrund, har Sveriges ledande samhällsprogram nu valt att beskriva som ett problem.”
Artikeln om Agenda-debatten är den enda gång Selimović citerar någon text vi skrivit. I övrigt ägnar han sig åt svepande och vilseledande generaliseringar. Som att ”efter Mats Knutsons fråga kunde journalister inte längre ställa vilka frågor som helst”.
För att bara nämna ett exempel från min egen tidning: drygt en månad efter Agenda-debatten rullade Aftonbladet ut den stora satsningen ”Välkommen”, en granskning av den svenska integrationspolitiken av Aftonbladet-reportrarna Kenan Habul och Natalia Kazmierska. Där rapporterades om rädsla, arbetslöshet och rasism. Där finns ett långt reportage om invandrargängen i Landskrona och intervjun med mamman och syster till två män som sköts ihjäl i en gänguppgörelse i Södertälje.
Artiklarna ligger fortfarande kvar på nätet för den som vill läsa.
Politik är på riktigt, och handlar inte bara om positioner. Ramarna för samtalet är viktiga, men det är de politiska besluten som påverkar människors vardag.
De närmaste tio åren behövs 700 000 nya bostäder byggas i Sverige. I kommunernas byggplaner finns bara hälften av det. Boverket varnar i sina rapporter för smittspridning som en följd av trångboddheten, och att redan socialt utsatta barn inte kan leka eller läsa läxor inomhus. Det finns risker för att det svenska skolsystemet med vinstmaximerande företag och svaga huvudmän inte kommer klara uppdraget. Nyanlända flyktingar sprids ojämnt över landet, vilket leder till problem med segregation och ökar problemen med trångboddhet.
Om dessa problem vågar jag påstå att vi är den ledarsida som på senare tid skrivit mest. Vi har rest i landets kommuner, besökt verksamheter och ägnat huvuddelen av våra texter åt att formulera och driva konkreta förslag.
I våras, innan stegringen av flyktingströmmarna, rapporterade vi ingående om ett mottagningssystem i kris, om bristande kapacitet och de ojämna påfrestningarna på det svenska samhället.
Det är tråkigt att Selimović inte läst våra texter. Hade han gjort det hade han inte kunna skriva en mening som: ”hade vi fört en diskussion och vaskat fram lösningar hade vi förbättrat integrationen och därmed skapat större tolerans för invandring”.
Aftonbladets ledarsida har nämligen fört precis den diskussionen. Politiken har dock misslyckats med att göra sin del – vilket vi grundligt kritiserat både nuvarande och Selimović regering för.
Borde seriösa bedömare ha förutsett förra höstens dramatiska utveckling? Selimović hävdar att fler hade kunnat göra det, om det inte hade varit för Aftonbladets ledarsida.
Detta är fullständigt löjeväckande. Så sent som i somras skruvade Migrationsverket ner sina prognoser. Jag var själv på studiebesök på Migrationsverkets huvudkontor i Norrköping strax före sommaren och fick en detaljerad genomgång av läget.
När flyktingkrisen slog till i höstas hoppades vi och trodde – i efterhand naivt – att EU skulle klara av att möta situationen gemensamt. Och nej, vi ville inte prata ”volymer” eller ”tak” eftersom vi ville stå upp för asylrättens principer.
Det är tråkigt att debatten om de senaste årens tvära kast i retorik och politik väckts av en så illa argumenterad artikel som Selimović. För diskussionen är viktigt, inte minst nu när spärrarna släppt hos många opportunistiska debattörer och politiker.
Ska jag vara självkritisk till några saker, så är det bland annat att min ledarsida i höstas allt för sent insåg hur dramatiken i situationen, och de svåra konsekvenserna för vissa samhällsfunktioner. Det hade vi kunnat skriva mer om, redan efter sommaren.
Vi borde också agerat annorlunda när vi fick klart för oss hur katastrofalt läget var i mottagningssystemet och en del kommuner. Vi visste hur det såg ut och vi skrev om det. Men vi borde ha larmat högre.
När det gäller diskussionen framåt så är utmaningen vårt samhälle står inför när det gäller integration enorm. Det handlar om de problem som finns redan i dag med jobb, skola och bostäder Men också om de 160 000 asylsökande som kom till Sverige förra året. Att lösa detta är ett jätteprojekt, samtidigt saknas fortfarande det politiska svaret.
För Aftonbladets ledarsidas del är detta vår viktigaste uppgift framöver: att högre och tydligare peka på vad som inte fungerar och var behoven finns. Och kräva mycket bättre svar.
Slutligen: politik handlar till slut om verkliga människor. Om min ledarsida bidragit till ett samtal som gjorde att Sverige förra året tog emot 160 000 asylsökande och var ett av de länder i Europa som längt förmådde stå upp för en human flyktingpolitik på asylrättens grund, så är det något jag är väldigt stolt över.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.