Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Helge

Dags att prata politik i stället för tjänstefolk

Rut-avdraget är populärt, men vi måste kunna diskutera vad det betyder för hur vi organiserar samhället.

"När ska vi stockholmare få tid att älska och skratta?".

Det frågade sig socialdemokraterna Carin Jämtin och Ilija Batljan i en av den förra valrörelsens mest avhånade debattartiklar.

Det var väl butlern som gjorde det. Ja, Jämtin och Batljan ansåg nämligen att det borde finnas tjänsteföretag i Stockholms tunnelbana som kunde hjälpa stressade huvudstadsbor att uträtta olika ärenden.

Ja, butler låter förstås inte särskilt socialdemokratiskt. Och folk skrattade, andra blev arga.

Men var det så illa tänkt, egentligen?

Mer tid för det viktiga

Valrörelsen har börjat och ett av de hetaste ämnena är hur riksdagskandidaten Ali Esbati (V) i en tv-debatt beskrev vissas syn på skattesubventionerade hemmastädare ("tjänstefolk"). Parallellt varnar Moderaterna i en dyr affischkampanj för att den rödgröna oppositionen vill avskaffa rut-avdraget om de får makten.

Det sägs att svenska folket uppskattar rut-avdraget,

Trots att det inte är jättemånga som använder det. Trots att de flesta som utnyttjar avdraget till max bor i landets allra rikaste kommuner. Trots att varje arbetstillfälle som skapas genom rut- och rotavdrag kostar staten över 1,3 miljoner kronor. Trots att många rut-städare vittnar om dåliga arbetsvillkor och otrygghet. Och trots att reformen inte i särskilt stor utsträckning lyckats göra svarta jobb vita.

Vad beror det på? Det så kallade "livspusslet", kanske.

Att allt fler upplever vardagen som stressig och känner att de inte har tillräckligt med tid för att umgås med sina barn och vänner är ett faktum. Åka buss eller tåg, jobba, hämta på förskolan, lämna på förskolan, handla, städa, laga mat. Människor vill ha mer tid för det viktigaste i livet.

Där finns rut-avdraget som en räddare i nöden, även om man inte själv använder det.

Alternativ till butler och rut

Och det var väl det som Jämtin och Batjlan ville hitta någon egen lösning på för fyra år sedan. De vill bygga förskolor nära kollektivtrafikens stationer. De ville bygga ut bredbandet i Stockholms tunnelbana så folk kunde arbeta under tiden de reste. De ville bygga fler och större bil- och cykelparkeringar vid SL:s stationer. De ville hyra ut landstingsägda lokaler i kollektivtrafikens stationsbyggnader till serviceinrättningar.

De formulerade ett annat sätt att tänka kring hur man kan hjälpa folk med "livspusslet" utan att för den sakens skull skattesubventionera städning av det egna hemmet.

Men, ja, de förelog också en butler och alla skrattade.

Det är synd för vi skulle verkligen behöva prata om rut-avdraget och alternativen till det.

Låt oss ta hemtjänsten som ett exempel.

Den maximala avgiften för hemtjänst är i dag 1 766 kronor per månad, men i många kommuner kostar en timmes hemtjänst kring 400 kronor. De är dyrt, särskilt som snittpensionen för en svensk pensionär i dag är 16 200 kronor i månaden.

Det sägs till och med att kommunerna använder de höga timtaxorna som ett sätt att hålla tillbaka medborgarnas önskemål om stöd.

För en person som bara behöver någon timmes hjälp i månaden - och inte har några omsorgsbehov - blir det ofta billigare att anlita ett privat städföretag. Städningen betalas ju till hälften med hjälp av rut-avdraget.

Så förändras samhället

Samtidigt har finansdepartementet i olika "regelförändringar" gjort det möjligt att använda avdraget till allt möjligt. I dag kan man göra rut-avdrag för tvätt, klädvård, matlagning, matning, avklädning och påklädning.

Det är ingen slump att äldre över 65 år är den grupp som i störst utsträckning använder sig av rut-avdraget.

Men för att över huvud taget få göra avdraget måste man ha en viss inkomst - eftersom det är ett skatteavdrag.  Äldre med låg pension har ingen chans att få fullt rut-avdrag - för att få det måste man tjäna ungefär 250 000 om året. Däremot får alla vara med och betala för avdragen.

Sakta men säkert ser vi hur något vi såg som en del av välfärden blir en fråga för den egna plånboken. Sakta men säkert byter vi princip för hur våra gemensamma resurser ska fördelas.

Skatter och hur de är konstruerade påverkar nämligen samhällsutvecklingen. Få har förstått det bättre än Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.

Det borde oroa oss mer än att en vänsterpartist sagt "tjänstefolk" i tv.

Följ ämnen i artikeln