Varför gör Persson som han gör?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-09-30
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vägrar Göran Persson att släppa in miljöpartiet i regeringen för att han är maktarrogant? Sitter han kvar som statsminister för att han representerar ett parti som drömmer om en enpartistat?
Att döma av den senaste tidens uttalanden från politiker, statsvetare och liberala ledarskribenter tycks det vara just så illa. Bilden av det maktfullkomliga regeringspartiet målas upp i syfte att försvara både miljöpartiets och folkpartiets pinsamma piruetter.
Det går förstås att anklaga socialdemokratin för maktfullkomlighet. Inte minst lokalt finns det gott om småpåvar som vet bäst och kräver fullkomlig lydnad.
Men i det här fallet är kritikerna ute och cyklar. Göran Persson må vara hur mycket pamp som helst. I regeringsfrågan har han dock goda skäl för sitt handlande.
Miljöpartisterna framhärdar i sina krav på ministerposter, ivrigt påhejade av folkpartiorganet Expressen vars ledarsida inte tycks förstå att regerande handlar om kollektivt beslutsfattande.
Regeringsformens kapitel 7 reglerar regeringsarbetet. ”Regeringsärenden avgörs av regeringen vid regeringssammanträde”, står det. Det är alltså inte det enskilda statsrådet som beslutar i sina frågor utan det gör hela regeringen gemensamt. När två ministrar har olika åsikter måste frågan i praktiken lösas innan regeringen sammanträder.
I en regering där alla ministrar kommer från samma parti och där statsministern själv har utsett dem är denna beslutsform inte så problematisk. Till sist är det statsministern som bestämmer. Vägrar ett statsråd att finna sig är det bara att sluta.
Värre blir det i en koalitionsregering – där sitter representanter för olika partier. Om de är oense finns ingen som kan fatta beslut. Lämnar ett parti koalitionen faller det parlamentariska underlaget och därmed regeringen. Svåra frågor hamnar så i ett slags ingenmansland. De dras, för att använda Fälldins gamla uttryck, i långbänk.
Miljöpartisterna tycks tro att de bara behöver ta ansvar för delar av en regerings beslut – sånt som stämmer med deras egen profil. De hänvisar till att i andra länder går det ju bra. Jaha, men i Sverige gäller svensk grundlag. Persson gör rätt i att inte förhandla om ministerposter.
Märkliga är också påhoppen på Göran Persson för att han inte avgår som statsminister efter valet. Man kan diskutera om vår konstitution är helt igenom lyckad eller om det behövs förändringar. Men det är inte rimligt att kritisera den som bara följer reglerna.
Svensk parlamentarism är generös mot de mindre partierna. Det leder till svårigheter att bilda majoritetsregeringar. Det misstroendeinstitut som har införts är ett sätt att stärka minoritetsregerandet men samtidigt garantera att en statsminister inte kan ogillas av en majoritet i riksdagen.
När miljöpartiet väljer att instämma i en misstroendeförklaring mot Göran Persson måste de rimligen kunna föreslå en alternativ regering. Det alternativet sprack i fredags. Om den senaste tidens låsningar består går vi mot ett nyval. Socialdemokraterna och Göran Persson har inget att frukta.
Det har däremot miljöpartiet.