Lösningen kanske skulle vara fler fritidsledare
Men det får man väl inte säga i det här landet
Mellan 2015 och 2019 fördubblades antalet anmälda rån mot personer under 18 år. Dessutom har andelen unga som själva säger att de är rädda för att bli rånade ökat. Det är kärnan i den rapport Brottsförebyggande rådet, Brå, publicerade i onsdags.
Det borde vara en väckarklocka, inte minst för politiker. Rapporten visar att den svenska kriminalpolitiken har betydligt fler problem än skjutvapenvåld, organiserad narkotikahandel och krypterade telefoner.
Tappar tron
Att se sitt barns oro över risken att bli rånad räcker för att få en förälder att tappa tron på samhället. Att dessutom tvingas hantera rädslan, osäkerheten och kanske skammen hos en ung människa som utsatts för brott ska ingen behöva gå igenom.
Ändå blir det alltså vanligare.
Brås rapport visar att förövarna, precis som offren, är unga. De flesta är pojkar, många har utländsk bakgrund och en stor del bor i socioekonomiskt utsatta områden. Deras motiv handlar om pengar, status och kanske spänning.
Tillvägagångssättet är fegt och bytet torftigt. Mobiltelefoner, märkeskläder och hörlurar.
Det är knappast brottslighet som planeras på krypterade specialtelefoner eller som kommer att försvinna om fängelsestraffen blir längre. Ändå är det sådant den politiska debatten hela tiden handlar om.
Kräver politiska svar
Det är klart att människor känner en befogad oro över mord och gängkriminalitet. Men man är också rädd för att ens barn ska rånas och förnedras av någon jämnårig, och man är förbannat trött på futtiga stölder och allmän oordning. Det är ett samhällsproblem, och det kräver politiska svar.
Fler övervakningskameror kan öka tryggheten. Fler poliser också, i synnerhet om de arbetar i lokalsamhället och kan se problemen i tid. Men det räcker inte.
Om utvecklingen ska kunna brytas måste hela samhället fungera. Det måste finnas en socialtjänst som har kunskap, befogenheter och resurser för att sätta in tidiga åtgärder. Det måste också finnas en skola som inte bara klarar av undervisningen utan som också kan reagera när unga människor är på väg åt fel håll.
Vi kanske till och med behöver fritidsledare, men det kan man väl inte säga i det här landet.
Dessutom måste olika samhällsinstitutioner prata med varandra och samarbeta. Annars kommer otryggheten att öka. Då hjälper det inte hur långa fängelsestraff som döms ut eller hur många nya anstalter vi bygger.
En rapport från Brå visar att antalet brott där ungdomar rånar andra ungdomar ökar. Det är fegt, futtigt och bytet är oftast torftigt men det lidande och den otrygghet som drabbar offren är enorm.
Frågan är hur utvecklingen ska vändas. Diskutera med Ingvar Persson. Chatten börjar klockan nio, men det går bra att skriva redan nu.
Denna chatt är stängd.
Klockan har passerat halv tio och vi måste stänga chatten. Jag vill tacka alla som har bidragit till samtalet. Ämnet lär återkomma.
Hej Camilla.
Så kan det säkert vara, och jag inbillar mig verkligen inte att fritidsgårdar skulle vara lösningen på alla problem över allt. Men de kan vara en del av ett nätverk som fångar upp ungdomar med problem tidigt. Sedan behöver det naturligtvis finnas resurser att sätta in åtgärder.
Jobbade som polis i Göteborg under några år och det vi kunde konstatera var att många fritidsgårdar togs över av de kriminella ungdomsgängen och tvingades stänga ner verksamheten.
Camilla16 dec 2021Hej Jeanette.
Jag håller absolut med dig om att ojämlikheten är roten till de flesta av våra samhällsproblem. Dessvärre måste vi hantera konsekvenserna, och att man kan förklara till exempel kriminalitet är ju inte det samma som att ursäkta den.
Svaret på nästan varje samhällsproblematik är ökad jämlikhet o medföljande solidaritet. Rekommenderar starkt alla politiker o samhällsintresserade att läsa boken ”Jämlikhetsanden”
Jeanette Rova16 dec 2021