Egentligen vet vi hur gängen ska stoppas
Kristerssons slagord är ingen lösning
Den som reser i Stockholms tunnelbana just nu riskerar att mötas av Ulf Kristerssons ansikte. Från reklamskyltar i vagnarna förklarar han myndigt "att vara gängkriminell kommer att vara hälften så lockande med dubbla straff".
Det är nivån på det politiska samtalet om ett av samhällets största problem. Man vill bara skrika.
Debatten skulle ju kunna vara så annorlunda om slagorden gav plats för sådant vi vet.
Sanningen är att det finns kunskap om brottsförebyggande arbete och vad som fungerar.
En handledning
För en vecka sedan presenterade Socialstyrelsen en liten handledning för landets socialarbetare. Skriften heter Insatser för att motverka fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott.
Inte så rubrikvänligt, men innehållet borde vara dynamit när nästan all politisk debatt handlar om våld och brottslighet.
Det Socialstyrelsen har gjort är nämligen att sammanfatta vad forskningen säger om insatser för unga brottslingar och sedan konkretisera det i förslag till åtgärder. Och till varningar för sådant som inte fungerar.
Föräldrarna behöver stöd
I mycket kort sammanfattning kan man säga att när det gäller de minsta barnen, upp till elva år, ska föräldrarna erbjudas stöd. Dessutom rekommenderar man färdighetsträning i grupp.
Också när det gäller de äldre barn, upp till 17 år, behöver familjerna få hjälp. Man rekommenderar också individuell beteende- och färdighetsträning. Blir det nödvändigt att placera barnet är systematisk behandling i familjehem ofta ett bättre alternativ än institutioner.
Att försöka skrämma barn genom att till exempel tvinga dem att besöka fängelsemiljöer eller akutmottagningar fungerar däremot inte. Tvärtom visar forskningen att det snarare ökar risken för fortsatt kriminalitet.
Åtgärder som fungerar
Ingenting av det här är åsikter, eller ens politik. Det handlar, för att låna byråkraternas språk, om forskningsbaserad kunskap. Åtgärder som i verkligheten kan förhindra unga från att utvecklas till kriminella eller bli en del av gängproblemet.
Det som är politik är däremot om socialsekreteraren som möter ett barn har resurserna att ge rätt hjälp oavsett i vilken kommun man råkar bo. Och om lärare eller andra vuxna i barnets närhet kan få det stöd man behöver.
På affischerna i Stockholms tunnelbana säger Ulf Kristersson också; "Fler poliser löser inte alla problem, men det är en bra början".
Tänk om han ville lova fler socialsekreterare.
Socialstyrelsen har publicerat en handledning som beskriver vilka metoder som faktiskt minskar risken för att unga med problem ska bli kriminella. Sådan finns nämligen.
Ändå fortsätter den politisk debatten som om inget hänt. Hårdare tag är lösningen på alla problem. Hur kan det vara så? Och varför pratar ingen om det förebyggande arbete som verkligen fungerar?
Diskutera med Ingvar Persson. Chatten öppnar klockan nio, men det går bra att skriva redan nu.
Denna chatt är stängd.
Bara en tanke: Utan de förebyggande åtgärder som ändå gjorts under årens lopp kanske situationen skulle ha varit ännu värre. De som blivit hjälpta av kontakten med socialen är väl av naturliga skäl inte så synliga idag.
Henke15 nov 2021Klockan har slagit halv och det är dags att gå vidare. Vi befinner ju oss i ett dramatiskt skede, igen. Jag vill tacka alla som bidragit till dagens chatt. Sista ordet går till Henke.
Hej Toomas.
Om du läser texten noga tror jag du kan konstatera att Kristersson är ett exempel. Det är trots allt han som figurerar i tunnelbanan. Mitt problem är att jag inte tycker att någon pratar om fler poliser OCH förebyggande insatser.. I stället har vi en tävling där det handlar om att hitta på nya straff att skärpa, helst varje vecka. Och i den tävlingen är Kristersson långt ifrån ensam.
Ytterligare ett politiskt inlägg: du hackar på M och pratar om socialsekreteraren som ”Lösningen”. Många delar uppfattningen att vi behöver låsa in de som är en fara för sin omgivning OCH jobba förebyggande.
Toomas Oja15 nov 2021Hej Bo.
Jag anar vad du är ute efter, men jag håller inte riktigt med dig. Drogerna är motorn i dagens gängkriminalitet, inte samhällets försök att stoppa dem.