Sjöstedt: S strävar mot en hygglig kapitalism
Intervju med Jonas Sjöstedt och Jessica Nordh om hur Vänstern ritade om den politiska kartan i Sverige
Jonas Sjöstedt har odlat skägg. Ett trivsamt skägg som säkert skulle ha varit värt ett par procent i DN/ Ipsos om han skaffat det tidigare. Och när jag träffar honom och hans tidigare pressekreterare Jessica Nordh på Sveavägen ser de glada och avspända ut.
Som idrottsstjärnor efter en tävling de har vunnit.
Jag intervjuar dem för vår podcast Den ideologiska frågan i över en timme, om högt och lågt.
Tillsammans kommer de i dagarna ut med Jonas Sjöstedts memoarer Allt kommer att bli bra (Albert Bonnier 2021).
Hon har skrivit vissa stycken om "Jonas" – han har skrivit andra med ett tydligt "jag".
För den som är politiskt intresserad är Allt kommer att bli bra en saknad pusselbit. Vänsterpartiet håller just nu på att rita om den parlamentariska kartan i Sverige och för att tolka vad som händer behöver man förstå Jonas Sjöstedt.
Själva dramatiken är den samma som för de flesta politiska biografier, från Winston Churchill till Fredrik Reinfeldt.
Jonas Sjöstedt är outsidern som lite motvilligt engagerar sig, en oppositionell fast på insidan och med andra idéer än partietablissemanget. En högeravvikare, säger kritikerna. Han gör snabb karriär man hamnar på kant med ledningen och åker ut i den politiska vildmarken.
I Jonas Sjöstedts fall ligger vildmarken i New York dit han 2006 följer med sin fru när hon får jobb där. Han dricker bourbon och lyssnar på Bluegrass i en politisk miljö där den amerikanska vänstern förnyas, radikaliseras och förändras.
I tidningen Flamman rapporterar han hem till partiets medlemmar och sympatisörer om vad han ser. Och här någonstans börjar ett nytt vänsterparti formas, i mötet mellan Jonas Sjöstedts pragmatism och en yngre generations radikalism.
I Sverige styr Lars Ohly fortfarande, men efter valet valförlusten 2010 reser Jonas Sjöstedt hem och meddelar glatt att om Lars Ohly skulle känna för att avgå så kan han tänka sig ta över.
"Om".
Lars Ohly vill inte avgå men historien straffar som bekant den som kommer för sent.
In kliver Jonas Sjöstedt.
Året var 2012 och med några veckors mellanrum byter både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna partiledare. Men det skär sig.
Jonas Sjöstedt är noga med att betona hur mycket han uppskattar Stefan Löfven på ett personligt plan. Men litar han på honom? Njä.
– Det fanns stunder när vi upplevde att de försökte blåsa oss, säger Sjöstedt.
Jessica Nordh beskriver relationen dem emellan som relationen mellan två män som gillar fläskpannkaka och har jobbat i industrin.
Det fångar något på så många plan.
Jonas Sjöstedt tror att Socialdemokraterna läste Vänsterpartiet fel. S-ledningen trodde att de fortfarande hade med Lars Ohly att göra, de förstod inte att vänstern höll på att förändras i grunden.
Det skulle i slutändan komma att stå Stefan Löfven dyrt.
Sjöstedts egen förklaring är att konflikten handlar om politik. Han vill ha demokratisk socialism.
– Socialdemokraterna strävar mot en hygglig kapitalism, säger han.
Men det är inte riktigt den bok som han och särskilt inte Jessica Nordh har skrivit. Hennes delar av boken bygger på en dagbok och det märks. Det är ofiltrerat.
Steg för steg växer misstron, ilskan och missförstånden. Den som känner socialdemokraternas partikultur behöver inte ens läsa mellan raderna för att se vad som gått fel.
Det är inte politiken de bråkar om, det är partikulturerna som byggt en ogenomtränglig mur emellan dem. Jag ser två syskon som bråkar, men som inte begriper vad de bråkar om.
Det stora problemet är att S och V tror att de förstår varandra.
Allt kommer att bli bra slutar med striden om Las, som Jonas Sjöstedt anser att han vann. Och oavsett vad man tycker om den saken så skulle boken kunna bli en bra film - ett dramatiserat stycke samtidshistoria.
Men hans efterträdare Nooshi Dagdostar har redan börjat skriva på uppföljaren. När regeringen föll i våras var det en fortsättning på ett politiskt projekt som pågått i femton års tid.
Och som bara har börjat.
Frågan är hur länge övriga partier ska fortsätta uppträda som om ingenting har förändrats.
***
Lyssna på hela samtalet i Den ideologiska frågan här på Aftonbladet.se.