Min spis ger ordet kvalitet ett innehåll

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är en obetydlig händelse, men det är inte så det känns. Min gasspis ska bytas ut.

För mig har gasen en speciell laddning. Den är förknippad med staden, med Stockholm. Min mormor lagade sin bond­omelett över gaslågan på Kungsholmen. ­Hemma hade vi förstås en elspis. Gas­spisen representerade den gamla moderniteten, ­miljonprogrammets förorter som växte fram i min barndoms 60-tal den nya.

I dag är den nya moderniteten färdig för ett massivt ROT-program.

Stockholm Gas lämnar nu den olje­baserade statsgasen. I stället ska natur- och biogas strömma genom ledningarna. Det blir säkert utmärkt, även om rysk naturgas väcker en del oro just denna vinter. Klimatutsläppen blir mindre och det skapas plats för 5?000 bostäder.

Men det finns en hake. Min spis, en Bolinder som hängt med sedan huset byggdes i mitt­en av 1950-talet, fungerar inte med den nya gasen. Den nya blir säkrare, bekvämare att använda och antagligen effektivare. Men den har knappast den gamla spisens charm.

Jag kommer att sakna de tunga gjutjärnsställen över lågorna, och den fantastiska emaljen som ännu efter drygt 50 år behåller sin melerat blå och blekt vita färg. Jag kommer att sakna ugnen, som trots att den kanske inte håller temperaturen exakt ändå ger brödet en all­deles speciell skorpa.

Frågan är om det går att baka Tarte flambée, den underbara lökpajen med rötter i ­Alsaces, i en nyare ugn? En enkel deg på vetemjöl, vatten, salt och lite olja som bakas ut riktigt tunt. Crème fraiche, några nävar skivad lök. Lite strimlad bacon toppat med en god ­riven ost. Snabb gräddning på heta plåtar och hög värme. Och ett glas torr Riesling.

Jag spar de massiva plåtarna.

Att Bolinderspisen fungerar trots över 50 år av daglig användning är till och med märkvärdigare än det låter. Redan när spisarna levererades hade de gått ur produktion. Det fanns inga reservdelar. Skrotade spisar har plockats i sär för att hålla andra i gång. I fem årtionden...

Det ger begreppen hållbarhet och kvalitet ett innehåll. Ingen föreställer sig att den spis jag nu installerar kommer att stå kvar år 2060.

Kanske är det en av miljödebattens motsägelser. Saker som är byggda för att bestå måste skrotas för att släppa fram det nya hållbarhetsanpassade, som snart kommer att ha gjort sitt.

I krisens spår blir både fack och företag i bilbranschen plötsligt miljövänner. De vill att regeringen ska återinföra skrotningspremien och miljöbilsbonusen. Svenskarna ska köra sina gamla bilar till demontering och i stället köpa Volvos eller Saabs nya, bränslesnålare, modeller.

Det borde vara en självklar politik, bra för miljön och biljobben. Men oavsett premier kommer skroten inte att få min Volvo Duett.

Det måste trots allt finnas saker som byggts för att fungera, också bortom nästa operativsystem för dator­erna ­eller nästa bränsletrend. Det kan ­ock­så vara ett sätt att tänka hållbart.